gikas

Nu var det några år sedan brorsan vann en New York weekend som jag fick åka med på (nov 2006), men det är så roligt när man ser på filmer som utspelar sig i staden och man själv har varit på de platser de visar. Här är mina starkaste minnen från resan: 

Times Square - Här får man verkligen den rätta New York känslan, massor av folk från världens alla hörn, de gula taxibilarna, ett myller av stora reklamskyltar som lyser upp husväggarna. I den enorma Toys R´us leksaksaffären fanns en skalenlig, rörlig dinusaurius Rex som var otroligt verklighetstrogen, man fattar att barnen grät.  
Wall Street - finansgatorna med sina enorma, stela byggnader. Vi passade på att klämma lite på den kända tjurstatyn som var riktigt maffig. Inte så mycket folk utanför de stora bankerna, men säkerheten lär vara rigorös.   
Madison Square Garden - Jättestor hemmaarena för New York Rangers. Fanns några svenskar på väggarna också.
Central Park - fantastisk park mitt ibland höghusen där man verkligen kände igen sig från många filmer. Joggare, häst och vagn-ekipage, små romantiska sjöar, musikanter och självklart den lilla skridskobanan. Lägenheter bredvid parken fanns att köpa för hisnande summor. Jag och brorsan kunde knappt räkna nollorna så dyrt var det.
Empire State Building - Oootroligt högt! Lite obehagligt att se smogdimman som låg som ett täcke över staden.
Fifth Aveny mm - Här vågade man knappt fönstershoppa av rädsla för att bli ruinerad. Jag struttade inte precis omkring på lika höga klackar som Carrie i Sex and the city, men jag kanske gick i hennes fotspår i alla fall när vi passerade alla guldskimrande butiker. Själv var jag ute efter något billigare presenter att ta med hem.
Rockefeller Center - Fantastiskt vid jultid (vi var där i November) Pynt överallt.
Frihetsgudinnan - Hade ingen aning om att hon står så långt ut i vattnet. Vi åkte aldrig dit för tiden räckte inte till.
Ground Zero - Det helt klart starkaste minnet är från platsen där World Trade Center´s två torn fanns innan terroristattacken den 11:e september 2001. När vi var där såg det ut som en stor, inhägnad byggarbetssplats men stämningen var alldeles speciell. Folk rörde sig långsamt och nästan viskade till varandra när de begrundade de stora uppsatta bilderna från före, under och efter katastrofen. Man slogs av det fantastiska i att dessa enormt höga torn hade kunna rasa utan att skada omkringliggande byggnader (förutom krossade glasrutor) för ytan där de stått var egentligen inte så stor så att husen omkring måste ha stått förhållandevis nära. Det är en svindlande tanke vad som hänt om de hade rasat åt sidan. En sak märkte man tydligt, brandmännen i New York är riktiga hjältar efter det här. 
Tunnelbanan - Fruktansvärt obehaglig! Trånga nergångar, dålig belysning, lågt i tak, slitet, järngrindar som skulle ha gjort en snabb utrymning näst intill omöjlig. När man satt sig på tåget så följde information bl a om att man skulle rapportera ev övergivna väskor och annat misstänkt. Naturligtvis hamnade vi mitt emot en mörk man som läste en arabisk tidning och hade en bag bredvid sig....behöver jag säga att jag var glad att få komma upp i dagsljuset igen. 
Blues  - Jag och André tyckte det skulle kännas väldigt genuint att få äta på en gammal, rökig bluesklubb så vi satt där bland stammisarna (som nyfiket sneglade på oss) och lyssnade på fantastiskt duktiga musiker.  
Människorna - Jag hade inte förväntat mig att få se så många olika typer av människor och få höra så många av världens alla språk. Det var knappt någon som höjde på ögonbrynen över att vi var svenskar. 
Ljuden - Bilar som tutar, sirener, rop...New York låter verkligen som på film. Det är aldrig tyst.

Även fast vi hann med otroligt mycket på dessa få dagar så vill jag dit igen, jag vill helt klart se mer av staden som aldrig sover.