Thaimat och gamla ostkrokar
Lite udda frukost det blev idag. Resterna av gårdagens thaimat med nudlar och stora räkor och några ostkrokar som låg kvar i en skål (de är klart bäst dagen efter - lite småsega liksom). Har också som vanligt försökt barnsäkra köket så gott det går. Med gammal standard på skåp och lådor så funkar det inte med vanliga barnspärrar så här gäller det att vara uppfinningsrik om man ska stoppa fröken klåfingrig. Snyggt är det inte, men vad gör man...
Augusti månad betyder sista sommarveckorna och sista veckorna med anställning för mig. Låter rätt deprimerande, men tack och lov så känns det inte så - inte än i alla fall. Jag tror att det beror på att jag mest bara njuter just nu av att få tillbringa ovanligt mycket tid med mina barn och att kunna ta dagen som den kommer, det är få förunnat att få göra det och samtidigt ha full lön. I morgon börjar Nils sin långsemester så då hoppas vi på bättre väder bara.
Visst ser jag fram emot att få börja jobba igen och få en normal vardag, men samtidigt känns det lite gruvsamt att behöva lämna bort Ines på dagis. Jag har haft samma känsla med alla barnen, det är på något sätt lite onaturligt att andra ska få se mer av ungarna än föräldrarna själva, speciellt när de är så små. Däremot har jag fullt förtroende för dagis, och särskilt Mac & Mulle där Ines ska gå. Hon kommer säkert att trivas med dem - och vi också. Bara vi kommer igång med inskolningen så blir det mer verkligt att jag ska ut och hitta mig ett nytt jobb också. Hösten blir spännande.
Augusti månad betyder sista sommarveckorna och sista veckorna med anställning för mig. Låter rätt deprimerande, men tack och lov så känns det inte så - inte än i alla fall. Jag tror att det beror på att jag mest bara njuter just nu av att få tillbringa ovanligt mycket tid med mina barn och att kunna ta dagen som den kommer, det är få förunnat att få göra det och samtidigt ha full lön. I morgon börjar Nils sin långsemester så då hoppas vi på bättre väder bara.
Visst ser jag fram emot att få börja jobba igen och få en normal vardag, men samtidigt känns det lite gruvsamt att behöva lämna bort Ines på dagis. Jag har haft samma känsla med alla barnen, det är på något sätt lite onaturligt att andra ska få se mer av ungarna än föräldrarna själva, speciellt när de är så små. Däremot har jag fullt förtroende för dagis, och särskilt Mac & Mulle där Ines ska gå. Hon kommer säkert att trivas med dem - och vi också. Bara vi kommer igång med inskolningen så blir det mer verkligt att jag ska ut och hitta mig ett nytt jobb också. Hösten blir spännande.