gikas

Idag hade jag lovat Ella att följa med till stallet och gå bredvid när hon red. Hon klarar det mesta alldeles själv, men vill ha en vuxen med utifall det händer något och det känns ju förnuftigt.
 

Jag är inte direkt kaxig i närheten av hästar, men man vill ju verka cool för ungens skull så det var klart att jag ställde upp och gick med. Fast jag kan ge mig den på att kraken kände på sig att jag var lite skraj för den gick och flåsade mig i nacken hela tiden. Bytte jag sida på stigen så hängde den efter, ökade jag takten så hängde den på (Ella var nog också lite road av detta för hon lät den gå som den ville och fnittrade bara åt mig).

Fast jag vande mig efter ett tag och förvånades över hur mysigt det faktiskt var att promenera med det fina djuret i vacker sommarnatur. Jag ska erkänna att jag blev sugen att sitta upp själv. Faktum är att jag och hästen blev riktiga kompisar efter det där och jag kände mig cool på riktigt när jag hjälpte Ella av med sadeln då vi var tillbaka i stallet. Gav mina nyfunna vänner en stor knippe färskt gräs för att göra mig extra populär innan vi gick hem.
 
Nu väntar vi på mina föräldrar och min bror som strax kommer hit från Stockholm för övernattning innan vi alla åker vidare till släkten i Skellefteå i morgon. Ser verkligen fram emot resan för det var flera år sedan jag var i hemtrakterna där uppe. Jomenvisst, Skellefte´ känns fortfarande som hemma för mig p g a alla härliga barn- och ungdomsminnen därifrån trots att jag bara var 6år när vi flyttade därifrån. Älskar dessutom dialekten och alla glada skratt som det brukar bli när hela gänget träffas.