gikas

Min nya frisyr - slickat

Publicerad 2009-07-09 21:20:07 i Allmänt

Ungarna garvade högt åt mig när jag kom hem från frissan idag. De hade nog väntat sig att morsan skulle se lite snyggare ut än vanligt till vardags, men jag tror inte de tyckte det för frisyren var allt annat än vacker när jag stack in huvudet - "dränkt katt" eller "slickat" tror jag beskriver den bäst.

Fast det var ju knappast frissans fel, utan min egen dumma idé att låna ut bilen till sonen så att jag skulle tvingas promenera dit och ge kroppen lite välbehövlig motion. Räknade inte med att det skulle blåsa och tokregna. Inte ens den skickligaste frisören i världen hade kunnat göra någon skillnad i det vädret.

Dessutom gick jag ju så oerhört snabbt att det var därför allt hår låg slickat bakåt när jag kom hem, ha ha. Om sanningen ska fram (och det ska den ju) så gick det ganska tungt med min tänkta power walk och det kan jag knappast skylla på vädret. - Nu jäklar skärper du dig Erica, annars blir du "tant" på riktigt vare sig du vill eller inte!  Kände av min kiropraktorfixade höft, ena knäet, mellantårna (!) på vänster fot och båda hälsenorna, vad sjutton är det för löjliga krämpor, var kom de ifrån?!? Jag som är småbarnsmamma måste ju hålla mig på alerten så det här duger ju inte. 

Förresten, på tillbaka vägen fick jag en välkommen anledning att stanna och vila. Vägen var nämligen full av råmande kossor. Jag har nog kvar lite koskräck från barndomen då jag och brorsan sprang som galningar då vi tvingades passera genom hagen hos morfar´s ibland, så jag stannade på behörigt avstånd och hoppades att ingen av dem var särskilt folkkär och skulle komma löpandes emot mig (som en av morfars kossor gjorde). Hur skulle jag göra nu, det var ju skitlång väg tillbaka om jag skulle vända? Funderade om jag skulle kunna rusa igenom när det blev en lucka, men korna tog liksom aldrig slut. Till sist var det bara två kvar som mumsade gräs vid vägkanten så då samlade jag mod till mig och passerade. Med ögon i nacken så blev det lite jogging efter det så jag snabbt hamnade på behörigt avstånd. Då såg jag bonden långt ute i hagen med några eftersläntare så tydligen hade kossorna inte rymt som jag först trodde, de skulle visst bara flyttas. 

Det är såna där uppevelser som är tjusningen med att bo som vi gör, nära till både stan och landet  :-)    

Kommentarer

Kommentera inlägget

Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela