gikas

Nu är det klart att min förstfödda lämnar boet, snyft. Han har kommit in på högskolan i Stockholm och flyttar ner någon gång i mitten av augusti, d v s snart!!! Eftersom han har bott växelvis hos mig och sin pappa de senaste 6 åren så har jag vant mig vid att han inte är hemma jämt, men det kommer säkert att kännas betydligt värre att kanske bara ses ett par gånger på ett halvår eftersom det är så långt bort. Fast egentligen känner jag mig inte särskilt orolig, han är så pass självständig och i hans ålder så vill man ju verkligen börja stå på egna ben. Det enda som känns lite kymigt är möjligen att han ska ränna på alla Hammarbys matcher i grön/vita kläder och rikskera att hamna i några kravaller - huga! Det finns en del faror i storstäder som inte lantisar som vi är särskilt vana vid. 
    
Jag hade därför hoppats att han skulle komma in i Linköping, men vid närmare eftertanke så kanske inte Stockholm är så tokigt. Då är liksom familjen samlad eftersom jag redan har mamma, pappa och brorsan där och kan hälsa på alla under samma resa. Pontus ska bli inneboende hos en polis i ett radhus i Älvsjö tillsammans med en kompis (som dock inte ska gå på samma skola). Det låter tryggt och bra tycker i alla fall vi mammor. Polisen har sin familj i Jämtland och kommer att vara där två veckor i månaden så då har killarna hela huset för sig själva. Inte illa eftersom många studenter säkert bor väldigt trångt i storstäderna. Skönt att det löste sig så bra med boendet, i alla fall den första terminen.