Skelning
I morse var jag och Ines på BVC för att kolla hennes högra öga som inte vill hänga med riktigt. Det blev en remiss till ögonkliniken och kanske en tuff sjörövarlapp så småningom, vi får se vad de säger. Lär ju inte få tid förrän till hösten gissar jag. På den här bilden ser man skelningen ganska tydligt, men det är inte så mycket och vi tror inte att hennes syn är påverkad.
Vi passade också på att väga och mäta för det var länge sedan vi gjorde det. Ines är ingen jätte precis, 78,5cm lång och väger bara 9455gr. Kurvan hade dalat lite så vi skulle försöka stoppa i henne lite mer, alternativt lägga till lite extra fett i hennes mat. Fast jag vet ju att hon äter bra så jag tror bara att nedgången beror på att hon rör sig betydligt mer nu sedan hon fått upp farten på benen. Med tanke på hur glad och nöjd hon är mest hela tiden så får hon nog i sig det hon behöver, jag är inte orolig.
Då var det värre när Ella var liten för hon åt som en fluga redan som bebis och låg nära det understa strecket på BVC:s kurva. "De äter när de blir hungriga" funkade inte på henne utan vi fick order att fjäska vid matbordet för att hon skulle få i sig lite i alla fall. Hon var inte alls kräsen utan hade helt enkelt liten aptit. Mängden mat gick såklart i perioder, ibland åt hon riktigt bra, men humöret var hela tiden på topp och det kan man ju tolka som att hon mådde hur bra som helst trots flugvikten. Portionerna är fortfarande små och armar och ben tunna, men hon är glad för det mesta så jag tror inte den lilla kaxigheten som kommit smygande direkt har med maten att göra. Envis har hon alltid varit, sötnosen :-))
Nu sover Ines så jag ska smyga runt knuten och lägga mig på studsmattan och sola lite. Egentligen borde jag måla, men det är i skuggan under tak så just nu känns det mer angeläget att få lite färg på kroppen.
Vi passade också på att väga och mäta för det var länge sedan vi gjorde det. Ines är ingen jätte precis, 78,5cm lång och väger bara 9455gr. Kurvan hade dalat lite så vi skulle försöka stoppa i henne lite mer, alternativt lägga till lite extra fett i hennes mat. Fast jag vet ju att hon äter bra så jag tror bara att nedgången beror på att hon rör sig betydligt mer nu sedan hon fått upp farten på benen. Med tanke på hur glad och nöjd hon är mest hela tiden så får hon nog i sig det hon behöver, jag är inte orolig.
Då var det värre när Ella var liten för hon åt som en fluga redan som bebis och låg nära det understa strecket på BVC:s kurva. "De äter när de blir hungriga" funkade inte på henne utan vi fick order att fjäska vid matbordet för att hon skulle få i sig lite i alla fall. Hon var inte alls kräsen utan hade helt enkelt liten aptit. Mängden mat gick såklart i perioder, ibland åt hon riktigt bra, men humöret var hela tiden på topp och det kan man ju tolka som att hon mådde hur bra som helst trots flugvikten. Portionerna är fortfarande små och armar och ben tunna, men hon är glad för det mesta så jag tror inte den lilla kaxigheten som kommit smygande direkt har med maten att göra. Envis har hon alltid varit, sötnosen :-))
Nu sover Ines så jag ska smyga runt knuten och lägga mig på studsmattan och sola lite. Egentligen borde jag måla, men det är i skuggan under tak så just nu känns det mer angeläget att få lite färg på kroppen.