gikas

.....för då finns det risk att du sätter kaffet i vrångstrupen. Jag har nämligen åkt motorcykel igen.

Johan St kom förbi på sin läckra, nyinköpta BMW med femtioelva hästkrafter (eller nåt´) och då kunde ju inte Nils låta bli att provåka en sväng. När han kom tillbaka blev jag också sugen, för jag ville återuppleva känslan när vi hyrde en mc på semestern för ett par år sedan. Då förmanade jag Nils strängt att inte köra så fort, i alla fall inte från början så att jag skulle hinna "sitta in mig" och känna mig trygg. När vi åkt ett tag så knackade jag honom på axel och bad om lite mer fart i alla fall. Det skulle jag kanske aldrig ha gjort för det tog han som ett klartecken så efter det höll han inte igen mer än nödvändigt. Han har dock lång rutin på att köra och tar inga onödiga risker så jag kände mig inte särskilt orolig. Det var en riktigt häftig känsla med accelerationen.  

Eftersom han tyckte att jag var tålig den gången så gav han mig ingen tid alls att "sätta in mig" nu när vi lånade Johans mc utan det blev bara en kort startsträcka ut på Tunavägen sen sa han bara:  - Håll i dig nu.....och efter det trodde jag att min sista stund var kommen. På ett ögonblick var vi uppe i 150 knyck (fick jag veta efteråt)!!! Snacka om farliga leksaker! Fast jag måste erkänna ändå att det är bra kul med fart, och efter det här kan jag knappast ha en enda rynka kvar - de slätades garanterat ut av vinddraget. Härligt härligt, men farligt farligt (som Björn Skifs sjunger)....

(PS. Mamma, om du inte kunde låta bli att läsa så oroa dig inte, Nils hade läget under kontroll och lika snabbt som vi kom upp i fart, nästan lika snabbt saktade vi ner igen. Vi lever och mår bara bra, kram :-)