gikas

Varje år får man lika stor ångest när de vita benen ska fram i offentligheten. Eftersom det är strålande sol idag så trodde jag att det skulle funka med kjol, fast det blåste lite kallare än beräknat så det bidde ingen längre exponering av spirorna. Smög bara omkring lite på tomten när jag lekte med Ines och hoppades att ingen skulle se. Fast i och med att de flesta faktiskt jobbar en måndag som denna så var risken egentligen inte så stor att jag skulle råka blända någon.

Apropå ben, så har Ines äntligen börjat få kläm på det här med att gå nu. På senare tid har hon promenerat omkring flitigt och sett mäkta mallig ut för att det går så bra. Hon har upptäckt att om man går i stället för kryper så kan man ju bära med sig saker samtidigt....gärna skor (jättekul för oss att försöka hitta dem sen när vi ska gå ut). Ute där det är lite ojämnt underlag är hon betydligt mer tveksam till att använda benen, men idag tog hon ändå några trevande.

Nils sov efter nattskiftet men blev väckt av att hans farmor är krasslig och behöver skjuts till vårdcentralen. Hon är som en liten spröd fågel nu men man kan fortfarande se vilken vacker kvinna hon en gång var. Jag såg en bild på henne där hon i sin ungdom kandiderade till Göteborgs lucia och förvånades över att hon inte vann, så stilig som hon var.

Jag gillar att titta på gamla fotografier och fundera över hur personerna var då, hur de levde, hur de skulle ha sett ut om de varit unga idag med nutidens frisyrer och mode. Svart-vita bilder är så otroligt fina, jag skulle jättegärna vilja ha egna såna på min familj fast i modern tappning så klart.