gikas

I kväll har jag tillbringat några timmar på Alnö där jag växte upp....fast ganska långt ut på norra delen (jag bodde ganska centralt). Alltid kul att åka ut på ön och se om man känner igen sig eller om mycket har förändrats. Man har ju både cyklat och gått bra många mil på de där vägarna som barn och ungdom. När jag var riktigt ung så trivdes jag jättebra där (förutom möjligen att killarna i klassen var urjobbiga), men ju äldre jag blev desto närmare stan ville man för det var ju där "allt hände" liksom. Det gick ju så dåligt med nattbussar dit ut. Undrar om ungdomarna känner likadant nu? Förmodligen.

Annars fanns ju allting där, bad, fritidsgård, idrott, affärer, pizzeria, grillkiosk, post, bank, dagis, skola - allt man behöver egentligen, så nu som vuxen skulle jag absolut kunna tänka mig att flytta tillbaka ut på ön. Om det inte vore så dyra fastigheter vill säga. Man skulle nog ha köpt föräldrarnas hus när de flyttade till Stockholm, fast jag var bara 19 år och precis på väg att låta min kille flytta in i min första lägenhet närmare stan.

Hade jag vetat då att vi skulle få barn efter bara några år så hade man kanske i alla fall tänkt tanken att köpa huset och bli Alnöbo igen. Lustigt egentligen för så här blev det i stället; som Alnö-tjej träffade jag en Njurunda-kille som fick med mig till Njurunda, skilde mig och träffade som Njurunda-tjej en Alnö-kille och nu är vi alltså två f d Alnöbor som av en slump blivit Njurundabor, ha ha :D