Usch, vad pinsamt
Vi fick tränga oss före hela långa kön på Ikea i kväll och man kunde höra hur alla suckade och undrade vad vi var för ena besvärliga typer. Det var nämligen så att vi först valde snabbkassan (där man själv scannar in sina varor och betalar med kort), men när Nils skulle betala så fungerade inte hans kort. Vi fick hjälp, men det funkade ändå inte. Då fick han gå till den vanliga kassan (före alla andra) och prova där...men det blev dessvärre tji igen. Det var typ 10 min innan stängning så alla i den långa kön var säkert trötta och ville gå hem. Nils fick till sist kalla på mig så jag betalade med mitt kort i stället. Då först kunde vi ta våra varor och åka därifrån. Det lär dröja innan Nils vill sätta sin fot på Ikea igen för han tyckte det var så oerhört pinsamt!
Vi hann inte ens en bråkdel av vad vi hade tänkt fixa där i Birsta för vi kom iväg så sent och bestämde oss för att äta på Ikea-restaurangen först. Fast för min del var det helt ok, för det är verkligen inte ofta jag dels har sällskap av Nils på shopping och dessutom får äta ute tillsammans med honom (även om det "bara" var på Ikea den här gången). Ines tyckte också att det var mysigt att ha pappa med och som pricken över i så fick hon en glaspinne till efterrätt.
Till sist fick vi i alla fall med oss ett skrivbord till Frida och lite småsaker hem.
Vi hann inte ens en bråkdel av vad vi hade tänkt fixa där i Birsta för vi kom iväg så sent och bestämde oss för att äta på Ikea-restaurangen först. Fast för min del var det helt ok, för det är verkligen inte ofta jag dels har sällskap av Nils på shopping och dessutom får äta ute tillsammans med honom (även om det "bara" var på Ikea den här gången). Ines tyckte också att det var mysigt att ha pappa med och som pricken över i så fick hon en glaspinne till efterrätt.
Till sist fick vi i alla fall med oss ett skrivbord till Frida och lite småsaker hem.