På väg mot solen
Det var ett taggat gäng som huttrande anlände till Arlanda flygplats tidigt på morgonen den 9:e december. Jackorna och vinterskorna lämnade vi i bilen som Nils sedan åkte med till långtidsparkeringen. Min bror André kom med bussen.
Det blev en liten besvikelse när vi insåg att vi skulle bli tvugna att mellanlanda i Göteborg för att ta upp fler passagerare. Dels skulle resan bli längre, dels fler starter och landningar som kanske kunde bli jobbiga för främst Ines och Ella som var förkylda. Fast det gick rätt bra ändå, Ines klagade ingenting. Tyckte nog mest bara att det var spännande att åka flygplan. Man fick ju så kuliga matlådor också.
So far so good.....men sedan började det hända mindre trevliga saker. När jag och Ines stod och trängdes i väntan på att toaletten skulle bli ledig så råkade hon vingla och stöta till en kvinnas öl så den hälldes ut över henne. Hon blev skitsur och påstod att eftersom jag brustit i kontrollen över mitt barn så borde jag köpa en ny öl till henne. Jag bad så mycket om ursäkt och gjorde som hon sa trots att jag kokade inombords - det var ju en ren olyckshändelse i det trånga utrymmet! När vi kom tillbaka från toaletten ville kärringen (ursäkta) ha mer ersättning, hon krävde pengar för tvätt av kläderna. För Ines skull höll jag god min och gav henne det jag hade kvar efter ölköpet, det där toalettbesöket kostade mig 100 spänn! Jag var så förbannad att tårarna började rinna när jag kom tillbaka till min plats. Tänk om jag skulle ha begärt samma ersättning för varje gång någon spillt något på mig av misstag, då hade jag ju varit rik som ett troll vid det här laget! Bli så sur på ett litet synskadat barn som inte ens fyllt 3 år - hur kunde hon?!
När vi äntligen närmade oss landningsbanan i Lanzarote, det var kanske 100 m kvar till marken, så tog planet plötsligt ny fart och vände uppåt igen. Enligt piloten var det för starka vindar för att kunna landa så vi fick i stället gå ner på en grann-ö, Fuerto Ventura i väntan på bättre väderförhållanden. Jahaja, vad skulle hända nu??? Trötta och hungriga försökte vi roa oss bäst vi kunde i väntan på besked. Det skulle visa sig ta flera timmar.
När kvällen kom fick vi veta att planet inte skulle kunna lyfta förrän dagen efter så då skulle vi få övernatta på hotell. Bussarna fylldes snabbt och vi fick inte plats. Till sist fick vi en egen minibuss, men precis när vi skulle åka så sa reseledaren att vi var tvugna att vänta på en dam som blivit kvar inne på flyplatsen - gissa vem - den gininga tanten så klart! Hade god lust att kräva henne på 100 spänn i förseningsavgift.
Vad som hände sedan berättar jag mer om i nästa inlägg, missflytet tog inte slut där kan jag avslöja.
Det blev en liten besvikelse när vi insåg att vi skulle bli tvugna att mellanlanda i Göteborg för att ta upp fler passagerare. Dels skulle resan bli längre, dels fler starter och landningar som kanske kunde bli jobbiga för främst Ines och Ella som var förkylda. Fast det gick rätt bra ändå, Ines klagade ingenting. Tyckte nog mest bara att det var spännande att åka flygplan. Man fick ju så kuliga matlådor också.
So far so good.....men sedan började det hända mindre trevliga saker. När jag och Ines stod och trängdes i väntan på att toaletten skulle bli ledig så råkade hon vingla och stöta till en kvinnas öl så den hälldes ut över henne. Hon blev skitsur och påstod att eftersom jag brustit i kontrollen över mitt barn så borde jag köpa en ny öl till henne. Jag bad så mycket om ursäkt och gjorde som hon sa trots att jag kokade inombords - det var ju en ren olyckshändelse i det trånga utrymmet! När vi kom tillbaka från toaletten ville kärringen (ursäkta) ha mer ersättning, hon krävde pengar för tvätt av kläderna. För Ines skull höll jag god min och gav henne det jag hade kvar efter ölköpet, det där toalettbesöket kostade mig 100 spänn! Jag var så förbannad att tårarna började rinna när jag kom tillbaka till min plats. Tänk om jag skulle ha begärt samma ersättning för varje gång någon spillt något på mig av misstag, då hade jag ju varit rik som ett troll vid det här laget! Bli så sur på ett litet synskadat barn som inte ens fyllt 3 år - hur kunde hon?!
När vi äntligen närmade oss landningsbanan i Lanzarote, det var kanske 100 m kvar till marken, så tog planet plötsligt ny fart och vände uppåt igen. Enligt piloten var det för starka vindar för att kunna landa så vi fick i stället gå ner på en grann-ö, Fuerto Ventura i väntan på bättre väderförhållanden. Jahaja, vad skulle hända nu??? Trötta och hungriga försökte vi roa oss bäst vi kunde i väntan på besked. Det skulle visa sig ta flera timmar.
När kvällen kom fick vi veta att planet inte skulle kunna lyfta förrän dagen efter så då skulle vi få övernatta på hotell. Bussarna fylldes snabbt och vi fick inte plats. Till sist fick vi en egen minibuss, men precis när vi skulle åka så sa reseledaren att vi var tvugna att vänta på en dam som blivit kvar inne på flyplatsen - gissa vem - den gininga tanten så klart! Hade god lust att kräva henne på 100 spänn i förseningsavgift.
Vad som hände sedan berättar jag mer om i nästa inlägg, missflytet tog inte slut där kan jag avslöja.