gikas

För 18 år sedan minns jag att vi slirade i kurvan upp mot akuten och förlossningen på Sundsvalls sjukhus, det var väldigt nära att vi hamnade i diket. Jag hade kraftiga krystvärkar och hade jag fått bestämma så hade jag hellre stannat och fött barn i bilen i höjd med Max hamburgerrestaurang. Det ville inte maken som körde vidare som en galning genom stan.

Jag fick hjälp in på ett förlossningsrum av två barnmorskor som fick stressigt med att få av mig byxorna samtidigt som de skulle ta på sig skyddshandskar. Maken (som troligen var i någon slags chock) mumlade något om att han måste gå ut och parkera bilen eftersom man inte fick stå utanför dörren. - DU STANNAR HÄR!!! Väste jag fram med en blick som fick honom att stelna på plats. 

Stående framför förlossningssängen - likt Bambi på hal is - fick jag själv ta emot min lilla dotter, exakt 3000 gr tung och 47 cm lång. Lilla Andréa tog sin första titt på världen och sina stolta, men fortfarande väldigt omtumlade föräldrar. 

I dag blir hon myndig - vuxen - och vi är forfarande omåttligt stolta över vår fina dotter. Hon har en underbar förmåga att hålla både sig själv och andra på gott humör. Grattis älskade 18-åring!

Vi firade hemma hos oss tillsammans med Andréa:s pojkvän André, farmor Sigrid, stymor Ingrid och pappa Christer.  

F.d pojkvännen Alex och kompisen Linnea kom också och åt tårta med oss.