Datastopp
När jag gick ur gymnasiet och började jobba så hade vi inga datorer (Ja, jag är jättegammal jag vet) men klarade oss fint med en elektrisk skrivmaskin och miniräknare. Kassaboken skrev vi för hand. Ganska snabbt fick jag dock en s k "stans", ett astungt stort bord i plåt med en liten skärm och ett tangentbord. På den kunde man registrera siffror men inte mycket mer.
Det krävdes 4 män för att bära ut stansen när jag fick min första dator, en klumpig historia men jag var eld och lågor för att man kunde göra så mycket på den. Skrivmaskinen blev plötsligt helt överflödig och jag kunde enkelt radera då jag skrev fel utan att använda tippex. Man pratade om att framtidens datorer då pappersamhället skulle försvinna helt. Pyttsan, visst kan dagens datorer oerhört mycket och är ovärderliga på jobbet, men inte sjutton har det blivit mindre papper för det. De går ju nämligen inte lita på till 100%, på ett ögonblick kan allt bara vara borta i cyberrymden och då måste vi ha allt printat på papper för säkerhets skull.
I början av min jobbkarriär var det ingen som tyckte det var speciellt konstigt att datorn strejkade ibland, då körde man bara allt manuellt i stället och det funkade lika bra. Nu blir det mer eller mindre katastrof med ett datastopp, hela företag stannar och man förlorar massor av värdefull tid och pengar. Det var precis vad som hände oss idag, så när som på lite papperssortering och annat småpyssel kunde vi inte jobba alls förrän sista två timmarna av dagen, alla bara gick och suckade. Numera kräver man att datorerna bara ska funka, det är ett måste. Jag lider med de som jobbar på datasupport, det måste vara ett mardrömsyrke. Fast å andra sidan blir ju folk väldigt glada när deras bästa "arbetskompis" fungerar igen.
I morgon har vi alltså nästan en hel dags jobb att ta igen så nu måste jag gå till sängs och vila ögonen ett tag, god natt allihop!