gikas

Idag på jobbet fick jag ett samtal från Ines dagisfröken och jag anade så klart direkt att det hänt något. "- Det är ingen fara, men..." började hon och det tycker jag var skönt för då vet man direkt att det är ganska lugnt. Ines hade snavat, fått fläskläpp och slagit ut en liten bit av ena framtanden men grät bara en liten stund så då bedömde vi båda två att det knappast kunde ha blivit någon större skada i munnen.

Mjölktänder är ju sköra så det kan ganska lätt gå flisor ur dem. Det hade varit värre om den blivit lös eller intryckt, då bör man ju kontakta både tandis och försäkringsbolag i fall det finns en risk att de permanenta tänderna skadats. 

Nils hämtade Ines och då var det hur bra som helst, frid och fröjd - men sedan när jag kom hem blev det genast stort tandagnissel igen då hon kastade sig om min hals och skulle försöka berätta vad som hänt. Aningen överdramatiskt, men samtidigt gulligt för hon plockade snyftande ut nappen och visade fläskläppen och tanden.
 Foto: L Svedin
- Vad tokigt att du snubblade, men nu är du väl glad igen? sa jag och då gick det genast över. Sen fick hon en mandarin som jag hade med mig och då blev hon ännu gladare. Det var då jag upptäckte att glasögonen också fått sig en törn, de var sneda, glaset hade nästan lossnat på ena sidan och båda glasen hade små repor....suck, jag har redan insett att vi kommer att bli välkända besökare på Synoptik. Hoppas de går lätt att fixa även den här gången.