gikas

Jag hade förberett mig på det värsta efter Egons senaste besök hos veterinären för nya leverprover. Vi visste att om proverna var oförändrade så skulle det tyda på att hans problem var kroniska och han skulle tvingas äta mediciner och specialkost resten av livet. Det skulle både bli tufft för hunden och för vår plånbok så hade det blivit det scenariot så var vi på det klara med att han skulle få slippa eländet. Vi tycker oss dessutom märka att hans epilepsi-anfall har blivit kraftigare och om det ska börja medicineras också så är det tydligen så att den är jobbig för levern att ta hand om. Läget verkade alltså inget vidare för våran lilla tuss.

Fast nu finns det nytt hopp - tre av fyra prover såg bra ut - det fjärde har vi inte fått besked om än, men vi hoppas så klart på det bästa. Krampanfallen kvarstår ju tyvärr, men de är fortfarande rätt glest mellan gångerna så det kan vi nog hantera ett tag till i alla fall. Jag ska dock resonera tillsammans med veterinären vad hon tror om hans välmående längre fram så får vi göra en bedömning utifrån det.   
(bild från förra vintern)