Sjuk eller inte?
Det spelar ingen roll att det fortfarande är mörkt ute på morgnarna och man känner sig som en zombie när väckarklockan ringer. Ines skiner nämligen alltid som en sol och ler brett innan hon ens slagit upp ögonen. I går var hon på extra gott humör och körde en helt underbar show när jag trädde på henne nya boxertrosor. Hon uppfattade dem som kalsonger och skrattade gott åt sin egen spegelbild innan hon började dansa och sjunga - "Kalsonger, kalsonger från pepparkakeland..."
Med morgonen i skönt minne så var jag inte alls beredd när dagis ringde direkt efter lunch och sa att Ines var hängig och klagade på magont. Trots att det bara var hon och två till som inte drabbats av magviruset som härjat så hade jag nästan börjat flagga faran över för vår del, men sådan tur hade vi alltså inte. Eftersom Nils sov efter skiftet så var det bara att stämpla ut med "VAB", slänga sig i bilen och hämta hem ungen.
Hon satt i frökens knä och såg rätt ynklig ut när jag kom så det var bara att ställa in sig på att hon snart skulle börja häva ur sig - Yerk, det verkligen superäckligt med kräks! Lämnade återbud till brudarna och slängde ut en uppgiven kommentar på Facebook nästan direkt när vi kom hem. Ines ville gå på toa och då tänkte jag att nu händer det....men inte då, tvärtom så gjorde "2:an" tydligen underverk med både magknip och humöret som genast steg till samma nivå som under morgonen. Hm, kan man verkligen vabba p g a skitnödiga barn...? Det är verkligen inte lätt att veta alla gånger om de är sjuka eller inte, de har ju svårt att förklara hur det känns och det kan växla så himla fort.
Jag gav Ines mellis vilken hon slukade med god aptit och kontaktade polarna igen. Vi kom överrens om att höras igen efter en timme och var hon fortfarande pigg så skulle festen bli av. Det var hon så det vara bara att väcka Nils och hasta till affären för att kunna slänga ihop något gott till kvällen. Körde plockmat som jag hade tänkt, det var enklast så.
Stressigt värre, men det var såå värt det. Behövde verkligen en kväll med tjejerna som jag inte hade träffat på länge. Vi hade en hel del att prata om. Ines var supernöjd för hon fick leka med lille bebis-Charlie som tacksamt stoppade allt hon gav honom i munnen. Så söt. Båda småttingarna somnade sent, men inte lika sent som oss. Jag tror jag kom i säng vid 3-tiden på natten, trött men nöjd över en supertrevlig kväll. Hoppas det inte dröjer lika länge till nästa gång.
Med morgonen i skönt minne så var jag inte alls beredd när dagis ringde direkt efter lunch och sa att Ines var hängig och klagade på magont. Trots att det bara var hon och två till som inte drabbats av magviruset som härjat så hade jag nästan börjat flagga faran över för vår del, men sådan tur hade vi alltså inte. Eftersom Nils sov efter skiftet så var det bara att stämpla ut med "VAB", slänga sig i bilen och hämta hem ungen.
Hon satt i frökens knä och såg rätt ynklig ut när jag kom så det var bara att ställa in sig på att hon snart skulle börja häva ur sig - Yerk, det verkligen superäckligt med kräks! Lämnade återbud till brudarna och slängde ut en uppgiven kommentar på Facebook nästan direkt när vi kom hem. Ines ville gå på toa och då tänkte jag att nu händer det....men inte då, tvärtom så gjorde "2:an" tydligen underverk med både magknip och humöret som genast steg till samma nivå som under morgonen. Hm, kan man verkligen vabba p g a skitnödiga barn...? Det är verkligen inte lätt att veta alla gånger om de är sjuka eller inte, de har ju svårt att förklara hur det känns och det kan växla så himla fort.
Jag gav Ines mellis vilken hon slukade med god aptit och kontaktade polarna igen. Vi kom överrens om att höras igen efter en timme och var hon fortfarande pigg så skulle festen bli av. Det var hon så det vara bara att väcka Nils och hasta till affären för att kunna slänga ihop något gott till kvällen. Körde plockmat som jag hade tänkt, det var enklast så.
Stressigt värre, men det var såå värt det. Behövde verkligen en kväll med tjejerna som jag inte hade träffat på länge. Vi hade en hel del att prata om. Ines var supernöjd för hon fick leka med lille bebis-Charlie som tacksamt stoppade allt hon gav honom i munnen. Så söt. Båda småttingarna somnade sent, men inte lika sent som oss. Jag tror jag kom i säng vid 3-tiden på natten, trött men nöjd över en supertrevlig kväll. Hoppas det inte dröjer lika länge till nästa gång.