Lys- och myslördag
Vilken härlig dag det har varit. När Nils låg och sov efter nattskiftet så fick jag och Ines ett roligt oväntat besök av min tidigare arbetskollega Anna-Karin och hennes busfrö Elias. Förra gången barnen träffades var de lite blyga för varandra, men nu tog det knappt en minut innan de var igång och hade jättekul så vi mammor fick möjlighet att avhandla allt som hänt sedan sist vi sågs.
När våra vänner åkt så var det dags att väcka papsen för att åka till stan på Lyslördag. För er som inte vet vad det är så kan jag berätta att stadsledningen har gjort det till ett evenemang att tända upp all julbelysning. Det brukar vara fackeltåg, körsång och uppträdanden innan slutligen stora granen på torget, träd, byggnader och hela Storgatan lyses upp inför julen. Riktigt stämningsfullt och vackert så om jag får välja så går jag hellre och tittar på det än själva julskyltningen som är nästa helg. Ines gjorde stora ögon, men spanade förgäves efter Tomten som hon hade hoppats skulle vara där. Hon pratar om honom varje dag nu, så väntan kommer att bli väldigt lång. Nu fattas det bara lite snö så blir det lättare att ta till sig att det snart är december. (Bilden är lånad)
Eftersom Nils bara hade ett par timmar innan det var dags att åka till jobbet igen så blev det middag på stan. Jag hade fått tips om Delicerano som serverar Italienskt så vi gick dit. Ines beställde pasta med basilikapesto och en massa ketchup. Jag och Nils tog scampi med krämigt saffransris som smakade helt suveränt gott. Sypermysigt att få lyxa till det med mat på restaurang ibland.
Ines pratade oavbrutet på stan och på Delicerano och fortsatte sedan i bilen därifrån. Hon verkar satsa på ett försök att bräcka storasyster Andréa, som ända tills nu känts väldigt svårslagen på den munviga fronten. När vi vinkat av pappa Nils till jobbet så valde vi att hälsa på Annika Å och hennes stor-tjejer. Där blev vi kvar hela kvällen. Snälla Malin roade tålmodigt den 15 år yngre Ines, som inte helt otippat stortrivdes i hennes rum med samlingen av Hello kitty-prylar, gamla bokmärken och husdjuret - en livs levande råtta! (Jag kände mig modig som vågade klappa den) Samtidigt fick jag prata mycket och länge med en vän jag träffar för sällan numera. Tack A för att du finns! (Eftersom jag tror att Å S också läser detta och jag fick en hint ikväll så: Jaaa, gärna en after work! Miss y to)