gikas

I går var det en tuff dag för hela familjen med många tårar. Vår lilla Egon fick åka till veterinären och somna in för gott. Vi hade skjutit upp beslutet länge, men eftersom hans kramper hade blivit kraftigare och han dessutom hade bitit Ines istället för att gå undan, så kändes det oundvikligt. Vi såg till att hans sista dagar blev underbara med mycket kel, skogspromenader, lek, god mat, lov att både hoppa upp i soffan och tigga vid bordet. Det var en glad hund som åkte till sista vilan. Älskad och saknad.