gikas

Humor

Publicerad 2009-03-30 14:59:06 i Allmänt


Undrar om man föds med en viss humor eller om man lär sig skämt och bus? Det är märkligt att vissa är såna tråkmånsar medan andra skrattar nästan jämt. Hur mycket är arv och hur mycket är miljö? Kan man bli stå-upp-komiker även om man växer upp i en familj där man alltid tar tillvaron på största allvar? Barns humoristiska utveckling är facinerande. Det är så roligt att se när de redan som 1-åringar kommer på att de kan göra saker som får andra att skratta, då gör de gärna samma sak om och om igen. Säg sen den 4-åring som inte vrider sig av skratt när de hör ordet "prutt" , 10-åringen som fnittrar hysteriskt åt en rolig frisyr och tonåringen som gärna garvar i flera dagar över något riktigt "piiinsamt". Här hemma skämtas det och busas en hel del, men man kan ibland märka vissa skillnader mellan Hammar-skoj och Håkansson-skoj. Det är inte alltid vi skrattar åt samma saker. det har t e x hänt att Nils blivit sur på mig då han inte uppfattat skämtet bakom min allvarliga min. Jargongen kan vara ganska rå, men inte mindre hjärtlig för det. Det kanske är så att vi alla har en viss grad av skämtlynne från början, men att man sen lär sig genom hela livet vad omgivningen tycker är roligt och inte.         

Kommentarer

Kommentera inlägget

Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela