gikas

Mjukstartade med en kort dag på jobbet efter semestern. Skulle nämligen till frissan och då är det ju toppen med flextid. Höstruggigt ute så nu tyckte både hon och jag att det skulle passa med lite mörkare hår. Jag har inga andra invändningar mot det mörka än att det måste vara lite ljusare slingor upptill för att mitt naturligt blonda hår inte ska synas så snabbt i utväxten. (Ja ja, ett och annat grått hårstrå börjar det väl bli också).  
 

Jag ska faktiskt på återbesök på fredag och vad jag ska göra då får ni se resultatet av senare.

Kram och sov gott! PS. Svårt att komma i säng i tid när man har en skiftjobbande sambo som kommer hem tvärpigg strax före elva och inte alls är beredd att gå och lägga sig förrän han fått varva ner i minst en timme.

Lysnatta igår var ett farväl till sommaren och till min semester som fick ett mycket trevligt avslut måste jag säga. Vanja hämtade upp mig och en tjej till innan vi tog plats på hennes glasveranda för var sin uppfriskande Mojito och lite smarriga tilltugg.
 
Lite fix innan det var dags att gå vidare.

Juniskärscaféet var målet för kvällen, men på vägen stannade vi till hos ett par av Vanjas vänner som också skulle med. Måste få berätta att deras hem var något av det mest imponerande jag sett. Fjärran från den vita franska stilen, med varm, mysig färgskala och ett otroligt smakfullt sinne för detaljer. Precis allting passade in perfekt. Hela huset var helt unikt och går nästan inte att beskriva utan måste helt enkelt ses. Vi hittade husets ägare uppkrypna under filtar på altanen och det visade sig att de var minst lika varma och trevliga som sitt hem. 
    
Vi bjöds på varsin Piggelin-drink och den kan jag verkligen rekomendera. Vaniljvodka, 7up och en vanlig Piggelin is-glass som kyler och smaksätter i glaset - smart och smarrigt till tusen.

Bättre sent än aldrig kom vi ner till Juniskärscaféet och där slöt Nils upp som nyss gått av skiftet. Äntligen mat, specialaren med räkor, rökt sik, lax och strömming smakade toppen.


"Leka bör man annars dör man", he he.


Arbetskollegor och polare, Johan och Nils.

Som vanligt stod Alex och Mepen för underhållningen och såg till att stämningen var på topp.  

När cafeét stängde så blev det efterfest i det fantastiska huset, varmkorv och en ny Piggelin. Två frågetecken hängde dock i luften; Var tog Vanja vägen och skulle Mia kunna förlåta oss för att vi lyckats gjort en "springnota"? Nöjda och glada åkte vi i alla fall hemåt vid halv två (lite synd om Nils som skulle upp och jobba igen kl 07). 

I bland går en vecka så fort, men den här resan var så skön och innehållsrik att det kändes som att vi var borta längre. En helt perfekt semester med andra ord, vi är jättenöjda. Flyget hem gick kl 01.25 på natten så vi hade en hel dag att nyttja innan anslutningsbussen skulle gå. Det blev några timmar vid poolen innan vi åkte in till gamla stan och shoppade några små presenter att ta med hem till våra nära och kära.  

Innan solen gick ner hann säga adjö till min grekiske läckerbit i foajén och till de vackra blommorna som prydde hotellets gångar.





Hej då Rethymnon och Kreta - hoppas vi ses igen!

När vi såg att det stod ett anslag på hotellet om Grekisk afton så kändes det som en självklarhet att anmäla sitt intresse. Det var buffé och uppträdande för bara 2,10 euro per person och jag måste säga att man fick mycket för pengarna. Eller vad sägs om det här:


Det fanns hur mycket som helst att välja mellan och det var inte utan att man fick lite beslutsångest med vetskapen att man omöjligt skulle orka smaka på allt.

Det var en kvinna i 55-60 års åldern som spelade och sjöng under måltiden. Även om hammondorgeln och låtarna var lite i töntigaste laget så hade hon en fantastiskt vacker röst och sjöng mycket på franska så jag blev nyfiken på hennes levnadshistoria. Efter showen såg jag till att få veta lite mer....

Dansgruppen visade typiska grekiska folkdanser och alla som ville fick prova den mest välkända - Zorba. Vi ville.

Hittills under veckan hade det gått ganska bra med Ines så långt borta, men när en massa söta småtjejer i färgglada klänningar (ni skymtar några av dem på scenen) dansade och lekte framför oss så kom det en tår i ögonvrån av saknad efter min egen lilla skrutta. Hon skulle säkert ha hakat på de andra om hon varit med.  

Jag tror Nils och jag är överens om att dagsutflykten med Katamaran var det bästa på hela veckan. Vi lyckades boka de två sista platserna så vi hade tur som kom med. 
 

Vår trevliga grekiske kapten berättade att vi också hade tur med vädret för normalt sett så brukar det blåsa betydligt mer i augusti. Nils kände sig lite kluven till de uppgifterna för han insåg att det hade gett bättre förutsättningar för segling.

  
De andra ca 18 personerna ombord var en familj med två ungdomar från London och resten uppspelta fransmän. Först styrde vi rakt ut mot horisonten för ett Medelhavsdopp på ca 120 meters djup. Jag vågade inte bada då för strax innan hade Nils lagat min bikiniöverdel provisoriskt med ett snöre då plastfästet plötsligt gått av. Nils däremot tvekade inte till erbjudandet.  
  

De som ville fick tolka en stund efter båten i låg fart när turen gick vidare mot en fantastiskt charmig vik.  



Här la vi ankar en timme för snorkling i det klara, turkosa vattnet. För min del innebar det en ny utmaning eftersom jag också ville kasta mig i som alla de andra men inte riktigt vågade. Den provisoriska bikinilagningen verkade hålla, så med den vetskapen bestämde jag mig i alla fall för att simma lite trots att jag sällan gör det där jag inte bottnar. Fast här såg man ju i alla fall botten och kaptenen lovade att det var hajfritt. 
   
Nils peppade att jag skulle prova ett cyklop och efter den sedvanliga betänketiden (och en avslappnande Ouzo) så tog jag mod till mig och testade. WOW - det var fantastiskt! Att man inte har gjort det här tidigare (kanske för att man kommer från en hel familj med badkrukor).  

Vad som hände efter snorklingen berättar jag mer om i nästa inlägg....forts följer.... 

Rethymnon är Kretas 3:e största stad och det är en universitetsstad. Det mest slående är den 2 mil långa stranden som ser ut att aldrig ta slut.

I hamnen låg ett "äkta" piratskepp som man kunde göra dagsturer med.

Kyrkor fanns det gott om och just den här mindre varianten låg granne med vårt hotell.

En riktigt mysig stadsdel var gamla stan där det fanns åtskilliga tavernor, små butiker och pittoreska gränder.
  
Pizzabudens fordon var vanligt förekommande på stadens gator - där grekerna för övrigt körde som galningar.

Måste visa utsikten från ett av våra favoritmatställen, härliga färger eller hur?

Här är vi på samma plats och tittar mot solnedgången över hamnen.

En kvällsbild över tavernorna i hamnen där de flesta inte helt otippat hade fisk som specialitet på menyn.

Den fantastiska maten (och drycken) i Grekland är ett kapitel i sig så det återkommer jag till i ett senare inlägg. Ska självklart också berätta mer om vad vi hade för oss under veckan. Jag har bl a spräckt mina gränser i fler än ett avseende kan jag avslöja.  

Hade allt lite pirr i magen när vi stod där på Arlanda redo att åka på resan till Rethymnon, Kreta, som vi bokat för bara några veckor sedan. Vet inte om pirret berodde på ovanan att flyga eller det jobbiga i att vara ifrån Ines en hel vecka.

Jag tror att naturen har sett till att ju äldre och mer självständiga barn blir, desto längre perioder känns det ok att vara ifrån dem även om man ofta tänker på dem allihop. Eftersom Ines inte inte är så gammal så visste jag att det skulle bli lite jobbigt - mest för mig. Barnet i fråga vinkade bara glatt och spanade efter flygplan och med tanke på att jag kände mig säker på att hon skulle ha det toppen hos mormor och morfar så klarade vi avskedet utan tårar. 

Flygresan gick bra och strax före midnatt landade vi på Kreta och det var som att kliva in i en bastu när hettan slog emot en. Första känslan blev lite ångestladdad för det var nästan lite svårt att andas. Som tur är anpassade man sig snabbt (och överlevde troligen tack vare ac i fordon och på hotellrummet). Det så mörkt när vi kom men dagen efter upptäckte vi att hotellet Ibiscos Garden såg ut såhär. 
    

Här är utsikten från vår balkong. Hade haft en perfekt utsikt över både hotellets pool och havet längre bort om det inte varit för den höga växten mitt framför. Nu kunde man bara skymta detta, men det lilla vi kunde se var inte fy skam det heller.

Poolen var förhållandevis liten, men annars var det hur fint och fräscht som helst.

Ines tycker det är så roligt på dagis att det är sällan det blir några protester. Inte ens nu då hon varit hemma hela sommaren. Hon är lite avvaktande just då vi kliver in men sen är det bara kram och vink innan hon börjar leka. Fast just i dag blev hon faktiskt riktigt ledsen för Frida följde med in och då trodde nog Ines att hon skulle vara där med henne så det blev stora krokodiltårar när vi sa hejdå. Därför tyckte jag det var jättegulligt av fröken Anna att skicka ett MMS till mig efter kanske fem minuter som visade en glad Ines i full färd med att börja måla.     

Ines utan glasögonen men med tröja från PoP, chinos från Gangstar och skor från Vincent, redo för dagis. 

Nu blir hon ledig igen för hon ska först vara med mormor & morfar i Stockholm när vi är på Kreta och sedan ska hon och jag rå om varandra hela dagarna under min andra semester-vecka. Åh, vad vi kommer att längta efter henne och de andra kidsen när vi är utan dem i åtta långa dagar. Därför var det härligt att vi har fått träffa dem allihop den här veckan, älskade ungar!   

Mammas lilla ängel såg inte fullt så änglalik ut när vi hämtade henne på dagis igår. De hade varit i skogen under dagen och där fick hon två rejäla myggbett, på var sin sida av pannan. Det såg ut som början till två små horn och nu på morgonen var de ännu större, två rejäla bulor. Även om vi tyckte synd om henne för att det kliade så var det svårt att hålla sig för skratt med tanke på deras placering. Det var kanske p g a dessa hon fick ett sånt djävulskt vredesutbrott när vi var på Ica och handlade tidigare? Ha ha  (Tyvärr har jag inte kunnat ta någon bild på Skruttan idag)

Hunden gnällde och ville ut men ångrade sig genast när han upptäckte att det regnade. Ines däremot blev jättetaggad och plockade villigt på sig både regnjacka och stövlar. 
 
Det blev en kort promenad, men den tog lång tid att genomföra - alldeles för lång tid tyckte Egon som ville vända efter 10 meter. Ines skulle plaska i varenda liten pöl efter vägen och med tanke på hur gropig vägen är så blev det åtskilliga vattenpussar att prova.

Hunden undvek alla vattensamlingar och tittade med bedjande blick på matte - Kan vi inte gå in snart? Hur kan den lilla människan tycka det här är KUL??? 
 

Vilket busfrö, kunde inte låta bli att skratta gott när hon drog av sig huvan och doppade handen i pölen för att tvätta håret. Gullungen min! När vi kom in var det bara att plocka av alla kläder och hänga dem på tork. Stackars Egon fick behålla sin blöta päls på, men han har sin egen metod för att torka snabbare - han "centrifugerar" sig genom att rusa i maxfart från matta till matta....hm...

Det måste vara jobbigt att vara liten när det mest i ens omgivning är för stort för att passa. Därför är det så roligt att se när barn hamnar i miljöer där saker och ting är anpassade till deras storlek i ett litet format. Ines blev jättelycklig när vi kom på att den här ljuskoppen blev ett perfekt dricksglas till henne. Plötsligt kunde hon också hålla glaset med en hand precis som alla vi andra, lycka! 
 
Igår var Ines uppe jättelänge. Vi blev bjudna på en fantastisk grillmiddag hemma hos Åsa och Johan. (Har ni inte testat grillad sparris som man strör parmesanost på så gör det!) Jag blev så avis på Åsa´s nyinköpta röda gratängform från Rice för en liknande har jag velat ha länge. Fick tipset att kolla på blomsteraffären Fröken Fräken i Skönsberg där hon köpt sin. Annars hittade jag två webshop-butiker med massor av charmiga prylar som ni bara måste kika in på, mycket "shabby chick" för den som gillar det. Här är några exempel på vad man kan hitta på dessa sidor:

  
 
http://www.broarne.se/butik/index.php
http://www.cestlavie.se/shop/

Alldeles nyss skedde en större bilolycka här i närheten. Enligt ryktet 7 inblandade, en död och minst en allvarligt skadad. Det är alltid hemsk att höra talas om olyckor, men när de sker så nära som nu får man lätt en ännu större klump i magen av oro och frågorna hopar sig; Är mina nära och kära ok? Är det någon man känner som är inblandad? Det kunde ju faktiskt lika gärna ha varit jag, eller någon ur min familj som drabbats - huga, hemska tanke. 

Man får ju sällan veta anledningarna till varför en olycka skett, men handlar det inte om plötsligt sjukdom så är det ju oftast någons misstag som får katastrofala följder. Det känns så fruktansvärt onödigt att någon ska behöva dö för en fyllekörning, ett sms i bilen eller kanske en omkörning som bara sparar in ett par sekunder. I den här stan sitter det dessutom många egotrippade, ofelbara chaufförer som tycker att alla som inte kör som dem måste "läras upp", de tutar, blinkar, hytter med näven och tränger sig före så fort tillfälle ges. Att vara mån om sin egen och andras säkerhet, visa hänsyn och artighet finns inte för dessa människor...jo kanske, utanför bilen men de blir ofta som förbytta bakom ratten - Jäkla dårar!

Ines sover, Nils jobbar på båten, Frida är på Malta och Pontus är i Norge så de är i alla fall ok. Nu ska jag försöka nå Ella och Andreá och försäkra mig om att de också är oskadda....