gikas

 
Nu är det Andréa:s tur att ta körkort så därför var jag och hennes pappa med på handledarkurs igår hos bilskolan. Kändes som ett otroligt slöseri med både tid och pengar att behöva gå samma 3-timmars kurs som vi redan varit på med Pontus för två år sedan...och dessutom betala 400:-/person...igen. Fast reglerna är sådana att man måste gå kursen tillsammans med eleven. Den regeln var dock på väg att ändras tack och lov, men inte förrän till hösten trodde de. Bara att gilla läget alltså. Jag hann precis iväg till Gangstar-partyt jag skulle hålla direkt efteråt i Töva.

I går ringde Kontorsfixarna igen och hade presenterat mig för en arbetsgivare. De nappade direkt och redan i morse fick jag komma på intervju. Jag sov dåligt i natt och var jättetrött då klockan ringde, men efter lite piff och pepp i bilen på väg till stan så kvicknade jag till och stegade in med ett leende på läpparna som sig bör.

Kände att intervjun gick riktigt bra och fick positiv respons från den potentiella arbetsgivaren (får ej nämna vilken av sekretess-skäl innan det är klart, vilket är en policy hos Kontorsfixarna). Han skulle dock träffa en tjej till och dessutom överväga om en f d anställd som sökt igen skulle få komma tillbaka. Det är i alla fall ett graviditetsvik på allt mellan 6-18 månader det handlar om och ev fortsättning med tanke på att de har så mycket att göra just nu. 

Jag får mest troligt besked redan nu i veckan och om jag får jobbet så börjar jag redan efter helgen. Det blir ett spännande samtal att vänta på..... 
 

Första dagen på en vecka som kommer att bli ganska händelserik. Idag väntar jag ett jobbsamtal, jag ska gå handläggarkurs på körskolan med Andréa och hennes pappa och jag har en Gangstar-visning direkt efter det. Hoppas att Nils kommer hem från fjällen i hyfsad tid så han hinner ta hand om Ines innan partyt annars får jag problem.  

Jag hade svårt att sova i natt och var jättetrött när Ines väckte mig, därför var det skönt att vi hade möjlighet att ta det lugnt på morgonen i alla fall. Älskar dig, go-gumman min!
 

Vid min ålder är det ju knappast superviktigt med födelsedagen längre, man sätter inte gärna in en annons i tidningen och skyltar med det liksom. Fast ändå, en sån här tråkig födelsedag har jag nog aldrig haft tror jag. Ingen av barnen hemma (förutom Ines), Nils i Vemdalen, ingen tårta, inget fika. Jag hasade omkring i byxor med fula knän hela dagen och tog mig inte för någonting. Det blev en riktigt slö söndag. Både Ines och hunden klagade på trista mamman. 

Nils hörde jag faktiskt inte ett knyst ifrån förrän sent på dagen och med tanke på att han sumpade firar-middagen redan innan han åkte till fjälls så ska jag inte sticka under stolen med att jag blev lite besviken...igen. Nils är bra på mycket, men betyget i uppvaktning/romantik ligger just nu på IG. Skärpning tack! 

Många säger att de avskyr att fylla år och helst vill att födelsedagen ska gå omärkt förbi, de vill aldrig bli äldre än 25. Jag tänker inte riktigt så, för vilken lycka det är om man får leva riktigt länge - klart man ska fira! (Lite lagom i alla fall). Tack alla goa vänner som grattis-hälsat, kram på er!  

"Varje ålder har sin tjusning och den som lever får se"       

Undrar vad tänkte med när jag bokade ett bord på Barnklädesloppisen på Majskansen i Njurunda utan att förbereda ett dugg innan??? Därför blev det en extremt körig morgon nu då jag skulle iväg. Det blev nog bara tre timmars sömn efter krogkvällen då lill-bruttan naturligtvis väckte mig rekord tidigt och inte somnade om förrän strax innan väckarklockan ringde.

Jag masade mig upp och insåg att det skulle krävas en övermänslig simultanförmåga om jag skulle hinna med allt jag borde göra. Som tur var så fick jag med mig Ella och hennes kompis som hjälpredor. Jag hann i alla fall hyfsat klart då de första besökarna strömmade in. 

Ines var lite blyg i 10 minuter men sen sprang hon från bord till bord och charmade folk. 

Jag sålde väl inte så jättemycket, men det var rätt så kul ändå. Ines hade roligt, folk var trevliga och jag fick med mig några riktigt bra fynd hem också. Därför blev nog slutresultatet i det närmaste plus minus noll skulle jag tro.

   
Det bästa fyndet var nog det här, ett rejält stall i trä för bara 50:- som Ines hade jättekul med.

Det var två mycket trötta tjejer som kom hem (Ella åkte till sin pappa), men jag lyckades ändå hålla mig vaken för att blogga och sällskapa med Andréa framför Millenium-serien som går på tv nu. Riktigt bra faktiskt. Nu ska det bli underbart att få krypa i säng och förhoppningsvis sova några timmar längre än förra natten.

Gäller att komma ihåg att ställa fram klockorna nu också.  

Jag hade tur och fick barnvakt i sista minuten av "Andréna" för jag var lite inne på att haka på partypinglorna mina som skulle ut på krogen. Vanja hämtade mig och bjöd på en makalöst god gryta hemma hos sig. Den måste jag bara bjuda Nils på när han kommer hem. (Jodå, vi är på god fot igen och restaurangfadäsen är glömd). Får se om jag kan ordna recept och bild åt er senare om jag lyckas återskapa grytan.

Efter middagen fick vi skjuts in till stan och började på Casinot med lite styrdans till Black Jack´s orkester. Fast även denna gång var publiken inte den vi hoppats på så vi gick ganska snabbt vidare till Stadshuset där de andra tjejerna redan var inlösta. Jag vet inte vad det var, men jag var nog inte riktigt på partyhumör och kände mig helt fel klädd i min fladdriga tunika och jeanstights som hasade ner hela tiden. Det var trevligt, men ingen riktig höjdarkväll. Jag känner mig lite trött på krogköret och längtar efter en riktigt bra danskväll. Tantvarning eller...? 

 

I går åkte jag och Ines till ögonmottagningen ungefär samtidigt som Nils åkte till Vemdalen över helgen med ett gäng grabbar från jobbet. Jag vill också åka till fjälls, jag har inte stått på ett par slalomskidor på år och dag. Det måste ha varit någon gång innan Ines blev till. Däremot var vi i Björnrike när hon var bebis, men då åkte jag inget. Får satsa på nästa vinter för då kanske stumpan är redo att testa lite skidåkning också. I nuläget har hon ju t o m problem att gå på snön så nu känns det inte aktuellt.

Ögondoktorn förklarade att det inte alls är konstigt att hon upplevs lite vinglig och klumpig ibland, det är tydligen vanligt bland skelningsbarn och särskilt när de har så dålig synskärpa som Ines. Det beror främst på problem med avståndsbedömningen. Nu funkar det riktigt bra med glasögonen, de sitter på mest hela tiden så hon verkar ha vant sig vid dem. Hon klarade testerna ganska bra, men inte 100%-igt vilket inte var något att bekymra sig över. Det är tydligen svårt att få fram exakta värden på glasen på så små barn. Det blir en ny kontroll om 3 månader.  

Jag är så korkad, hur kunde jag puscha för en ny skoter när Nils redan har en älskarinna - båten? Nu är jag bara typ trea i hans kärleksliv.

Skotern tog en hel dag i anspråk när den skulle hämtas + ett helt dygn när den skulle provas i stugan. Direkt när han kom hem så har dagarna gått till båtbygget och nu på fredag sticker han till Vemdalen i fyra dagar med grabbgänget och missar min födelsedag på kuppen. 

Det var väl lite av den anledningen som vi planerade in en middag ute på restaurang i kväll efter båtbyggandet. Han skulle ringa sin mamma om barnvakt och om hon inte kunde så skulle vi försöka komma iväg tidigt så Ines kunde hänga med utan att bli för trött. Jag planerade att klä upp mig ordentligt och kollade efter ett lämpligt ställe att gå till.  

Timmarna gick och jag hörde inget hur det gått med b-vakt, Ines blev mer och mer gnällig och han dök aldrig upp den tid han sagt och gick inte att nå. Till sist ringde han och var äntligen på väg hem, det hade krånglat och han var tvungen att göra klart...hade inte ens ringt sin mamma. Vid det laget hade jag blivit tvungen att fixa spagetti och korv (för alla barn höll på att hungra ihjäl) och vår mys-kväll kändes ordentligt avslagen. 

Karlar - hur tänker de ibland? Med tanke på den hurtiga tonen när han äntligen hörde av sig så verkade han dessutom inte alls inse att han gjort bort sig på något vis. Jag däremot var skithungrig och arg som ett bi för att han lämnat mig i total ovisshet (jag kunde ju inte äta utifall barnvakten ändå var fixad).     

I morgon har han faktiskt lovat att stanna hemma, men då har inte jag så mycket tid över för då har jag några jobb att söka, några leveranser och ett långväga Gangstar-party på kvällen som ska förberedas. När han sedan kommer hem från fjällen har vi en dag på oss att packa för då ska vi vara flytthjälp i Stockholm två dagar och sedan raka vägen till älskarinna nr 2 igen - skotern i stugan och grabbgäng nr 2 som är där samtidigt med oss. Jag åker faktiskt med då och det är ju hyfsat för efter påsk börjar skiftgången igen, både på Korsta och på båtvarvet. 

Den där mysiga restaurang-middagen på tu-man-hand får jag nog vänta lääänge på...... har bara ett ord för det: BESVIKEN!!!    

I förmiddags var jag på Stadshuset i ett seminarium som Trygghetsrådet anordnade. Ämnet var sociala medier och användandet av dessa i jakten på ett jobb. Vi fick lyssna till två föredragshållare, en tjej från Sigma och killen som startade den uppmärksammade bloggen "Ge grabben ett jobb". Att hans blogg fick en sån genomslagskraft berodde nog mycket på att han var bland de första att nyttja sitt nätverk inom den digitala världen på detta sätt. Det dröjde inte länge innan det första jobbförslaget dök upp och han knöt rekordsnabbt många viktiga kontakter. Båda föredragshållarna jobbade idag inom PR-branschen och med tanke på att det är någonstans där jag egentligen skulle vilja vara så var det både intressant och inspirerande att lyssna till dem. 

Ibland känns det solklart att jag bara måste sadla om helt och byta inriktning på mitt arbetsliv, men så faller jag tillbaka och vågar inte riktigt ta klivet bara för att jag inte är fullkomligt klar över exakt vad jag vill göra. Tänker att det blir nog bra bara jag får byta miljö, då kan jag jobba vidare med administration och allt är lugnt och tryggt. Varför ska man vara en sån fegis för? Andra vågar ju, andra kan ju...varför inte jag?? Måste boka in en ny tid på lär- och vägledningscentrum och se om jag kan få hjälp i min rådvillighet.

Skulle jag inte hitta rätt gällande omskolning så börjar det snart bli hög tid att "ge tjejen ett jobb" för nu har jag varit arbetslös i ett halvår.

Fast jag måste erkänna att jag inte alls lider av att vara hemma heller, tiden med Ines är minst lika värdefull och småbarnstiden går ju så otroligt snabbt förbi.  

Nu när vårsolen värmer vid husknuten så vill man ju gärna kunna sitta ute och mysa en stund. Den gigantiska snöhögen på altanen var ett hinder för detta så Ella och jag bestämde oss för att gräva undan så mycket vi orkade. Det var ett slitgöra som slutade med att vi åtminstone hade fixat en snökoja med ingång från bron.

Det märks tydligt att Ines ligger efter vad gäller motorik och balans när underlaget är ojämnt. Nu när vi vet vilket stort synfel hon har förstår vi varför hon inte vill gå själv i skogen eller på snön, hon skriker högt och får nästan panik när vi försöker puscha henne att röra sig. Det är klart att det har varit otäckt för henne. Nu när hon har glasögonen så får vi försöka vara ute mer och träna så hon vågar mer och mer. Enligt optikern kommer hon dock troligen att ha lite problem med avståndsbedömningen från början så vi får räkna med att det kanske tar lite tid att vänja sig. Det var så roligt att se i dag när hon kände att hon vågade gå i gången mellan bron och kojan och tyckte att det var så kul att hon sprang fram och tillbaka där jättelänge. 

När kojan var klar så bestämde vi oss för att äta middagen där ute och det tyckte tjejerna var jättemysigt. 


Egon brukar inte få tigga vid bordet, men nu fick han också vara med och smaka.     

Igår var jag bjuden på en födelsedagsfest i förskott kan man säga. Magda fyller nämligen "25"....igen... Här är gänget samlat, Annika L, Vanja, Annika A, Jenny och Magda (jag bakom kameran).

Som sagt, inte en dag över 25 - Magda "rockar fett" ha ha


Go-gumman min, Annika L - Love y honey!

I väntan på taxi mot nya äventyr....

....som blev en stor besvikelse. Aldrig mer en lördag (före löning) på stan säger jag! Vi var nästan ensamma på Aveny där vi löste entré först.

Vi shejkade loss en stund på dansgolvet men då det varken kom mer folk eller var speciellt bra musik så drog jag, Annika L och Vanja vidare till Stadshuset där vi hört att det skulle vara styrdans. Visst var det det, jag betalade 150:- i inträde för en dans med en äldre herre sedan gick vi. Lite folk även där och t o m vi kände oss unga på stället. Det blev en tidig hemgång och vi kunde konstatera att förfesten tveklöst var kvällens höjdpunkt.  
 

Först skickade jag iväg Ines med dagisgänget till Nolbybacken där de skulle ha heldagsutflykt i går, sedan åkte jag till stan för möte på Arbetsförmedlingen med min handläggare, en yngre kille. Han i sin tur hade en bisittare, så jag fick prata jobb med båda grabbarna som gav ett lite försiktigt och osäkert intryck om än väldigt trevliga båda två. Jag hade sovit så lite på natten (hundskrället blev nödig kl 2 och ville ut) och då kan jag få lite knäppa idéer. Tänk om jag skulle ta och driva lite med killarna... 

- Jaha, hur går det på jobbfronten?
- Ja, det verkar svårt att få en anställning just nu så jag funderar på att sadla om helt och kanske starta eget.
- Aha, det låter spännande. Är det något du kan berätta om...?
- Javisst, jag tänkte ge mig in i porrbranschen för jag har hört att det är där pengarna finns...och med min erfarenhet så behöver jag knappast någon utbildning heller. Känns helt rätt!   
- Öhhh...

Tänk där kommer jag in, en prydlig halvgammal morsa och säger något sådant helt seriöst. Vore så jäkla kul att se deras miner, ha ha. Som tur var så stannade det vid en fånig tanke så alla kan vara lugna, jag skötte mig fint och kom ut med en förnyad handlingplan som räcker t o m juni. 

(För er som inte känner mig så väl så ta detta inlägg med en nypa salt, det är bara lite sjuk fredagshumor ;)    

När jag var ung skrev jag om dagliga händelser och tankar i en liten söt bok med lås, som dock alla kunde öppna hur enkelt som helst. Med den vetskapen så vågade jag aldrig skriva om riktigt känsliga saker, som t e x elaka saker om andra som jag var sur på, eller hela namnet på den jag var kär i. "E loves L" stod det bara och vem L var, visste bara mina närmaste vänner (och mamma).  

Nu är bloggen min "dagbok" och den fungerar ungefär på samma sätt. Jag skriver främst för mig själv, men med vetskapen om att andra kan öppna och läsa så utelämnar jag vissa saker som bara mina allra närmaste får veta. De flesta som läser min blogg idag har jag mer eller mindre själv valt, det är släkt, vänner och en och annan Gangstar-kund och det tycker jag bara är roligt - ni är varmt välkomna :)

Man har ju hört att andra som har lite större bloggar har råkat ut för taskiga och otrevliga kommentarer från anonyma personer som konstigt nog inte kan låta bli att läsa trots att de verkar reta upp sig på det som skrivs, en form av nätmobbare kan man säga. Ren avundsjuka tror jag. Vilket tråkigt liv en sådan person måste ha. Fattar de inte att ingen lever ett perfekt liv, inte ens den personen som har den mest perfekta bloggen? Tack och lov har jag inte råkat ut för någon sådan än i alla fall.  

Jag försöker prata med mina barn om faran med att "hänga ut" alltför privata saker på internet nu när de finns på MSN, Bilddagboken, Facebook, Bloggar och gu´vet allt. Man måste alltid tänka på vilken bild man ger av sig själv och sin familj. Alla andra behöver inte veta allt om ens person, då finns det liksom ingen återvändo om man en vacker dag ångrar det man skrev eller bilden man visade. Det gäller att tänka efter före. En dagbok i pappersform kan man riva bort sidor ur, men det som läggs ut på internet det stannar där för evigt.    

Var helt övertygad om att Nils hade tappat mer vikt än mig vid första vägningen i går, men tji fick han. Minus 0,8 kg för mig och PLUS 0.2kg för Nils - Jag leder alltså! Inte så konstigt kanske med tanke på att Andréa avslöjade att han inte alls hade hoppat över middagen i går utan att de hade stannat till på "Donken" på vägen hem, ha ha.
 
Ska det bli en s k promenadseger detta...? 

Tog en rejäl långprommis i bra tempo runt hela Nolby medan Ines sov i vagnen, svettigt men skönt. Hon vaknade lagom tills vi kom tillbaka och då ville både hon och jycken leka ute en stund. 

Drivorna är fortfarande höga runt huset, men man märker att det sjunker en del nu då solen värmer skönt. Leriga Egon hade bra utsikt över sina domäner där uppe på snömassorna. 

Gissa om det blev badkaret för den här "mannen" innan han fick röra sig fritt inomhus igen. Finns det ingen smutsavvisande spray för långhåriga jyckar? Äh, det blir nog en snaggning vilket fall som helst nu när värmen börjar komma. Han är riktigt fin kortklippt och betydligt mer lättskött i pälsen.

Nu blir det snart vägning i vadslagningen, men eftersom Nils har lovat massage efteråt så tror jag inte jag blir alltför deppig även om han skulle leda viktnedgången efter första veckan.    
  

För:

- Ljuset
- Solen
- Lättare kläder
- Lättare skor

Mot:

- Slask och pölar
- Leriga galonkläder
- Kalla vindar när man tror det är varmt
- Hund som dryper av smuts

Nils är inte speciellt intresserad av vad Ines har på sig, men när jag visade denna sailor-tröja med ett guldankare på ena ärmen så slog han till direkt, båtgalen som han är. Moonkids från Pirum Parum, 229:-.

Blev jättenöjd med dessa inköp på Tradera för att dryga ut Ines garderob lite till. Tröja från POP och byxa från Name it, nästan nyskick på båda.  

Nova star t-shirt och byxa.  


Har också hittat ett par andra begagnade Nova star jeans, men de har inte kommit än. 

Nu är det bäst att sälja bort godbitarna från det urvuxna också, men jag har inte bestämt än om jag ska ta böket med Tradera-annonser eller boka ett bord på en barnloppis i slutet av den här månaden - vi får se.

Med en massa nya kläder här hemma så körde Ines en liten snabb modevisning för oss igår. Den här t-shirten var som skapt för henne och det märktes att den var uppskattad för hon ville inte ta den av sig.
 
Sött, men tufft på samma gång. Det är fullt med mjuk spets på ärmarna.

I såna här mjuka plagg kan man ju inte låta bli att kramas lite extra. Stjärntightsen är superfina, men tyvärr väldigt stora i midjan så jag måste nog hitta på en lösning där. Tröjan är go som en jordgubbsglass.

Efter detta tröttnade stumpan så vi fick inte prova de regnbågsfärgade topparna, men dom vara bara hur fina som helst - LOVELY !!! Nova star jeanskjolen jag kammade hem på Tradera satt också perfekt.

JAAAA, nu fick jag precis ett sms som talar om att leveransen från Gangstar äntligen är här! Vad kul, då ska jag hämta och packa dem så fort lill-gumman vaknar. Hon hittade en liten kudde på golvet och blev så trött att hon slockande medan jag pratade i telefon tidigare, gulligt värre. (Nu är hon dock flyttad till soffan)

Ines gillar när jag kommer hem med kläd-lådorna för då brukar jag få fin fin "assistans" och allt tar dubbelt så lång tid att få i ordning, he he. Nu kommer det ju även plagg som hon själv ska ha så det blir nog ännu mer modevisning idag...om hon vill förstås.  

Jag pratade med min kompis i dag om olyckan de varit med om (som jag läste antydningar om i natt på Facebook). Deras son hade hamnat under ett stort takras i fjällstugan och blivit levande begravd under snömassorna! Vilken panik de måste ha känt innan de fick fram honom, man kan nog inte ens föreställa sig. Det blev ett stort räddningspådrag och iltransport med helikopter till sjukhus. Han blev visserligen ganska allvarligt skadad, men lyckligtvis inte livshotande. Jag känner med familjen och hoppas verkligen att läkningen går som den ska.       

Oj oj, nu måste jag dra åt handbromsen vad gäller inköp till Ines för idag blev det ännu mer. Dessa två kändes som ett "måste", Nova star från Pirum Parum:

Resten av inköpen var riktiga superkap som jag är jättenöjd med. Fick tips igår på Gangstar-partyt att Kvissle-skor hade halva reapriset på barnskor så jag åkte dit och provade massor av söta vår/sommar varianter på lill-gumman. Problemet var bara att nästan alla var för stora, hon har fortfarande bara stl 21 på fötterna och de flesta fina var i 23-24 och glappade rejält, hon skulle aldrig hinna växa i dem under sommaren enligt Mirjam. Det blev dock ett par sandaler, vårkängor (som hon kan ha redan nu) och ett par Gore Tex-kängor till nästa vinter, alla tre paren för 450:- (ord pris ca 1650:-) - Kanonbra! 
 
När jag ändå var i Bommen så passade jag på att gå in på "Tre små busfrön" också och där blev det fler fynd. Alfons Åberg baggyjeans, en söt kofta och ett par Geggamojja leggings till reapris och dessutom "tag 3 betala 2". Blev faktiskt väldigt förtjust i hela vårens Geggamojja-sortiment, men behärskade mig och höll mig till rean, nu får det räcka. Jag har väl förbrukat inte bara ett, utan flera barnbidrag i förskott nu.    

Den cerisa klänningen köpte jag i Timrå på Butik Liten som säljer begagnat till barn, betalade 60:-. Hade ställt in mig på att hitta mycket mer, men det kändes som att alla godbitarna redan var sålda då jag var där. Det gäller väl att ha lite tur antar jag. 

Nu har vi både kläder, skor och rosa färger som förhoppningsvis räcker ett bra tag, känns skönt tycker jag.   

 

Jag lät inte lite träningsvärk efter gårdagens skidåkning och promenad stoppa mig utan tog en ny runda idag. La dessutom på ett extra varv trots noll glid under skidorna och kände mig riktigt duktig...ända till Nils kom hem och berättade att han åkt ännu längre. Typiskt honom, allt jag gör ska han göra värre - bara för att vinna.

Den skurken, jag får nog lägga om taktik och träna i hemlighet eller åtminstone mörka lite om jag ska ha en chans att vinna vadslagningen. Kanske jag ska baka något extra gott...Nils har ju riktigt svårt att hålla sig från sånt, hi hi. I krig och kärlek är ju allt tillåtet sägs det :)

Jag har suttit och budat lite på Tradera idag. Näst efter Gangstar´s barnkläder så älskar jag Nova star så jag kollade om man kunde hitta några såna fynd i auktionerna. Dessvärre ligger andrahandsvärdet så pass högt på detta märke att det nästan inte lönar sig att buda, men jag lyckades i alla fall ta slutbudet på den här helt nya kjolen åt Ines:

230:- + frakt 24:-=254:- i stället för nypris i butik 349:- så det var helt ok tycker jag. (När Ines vuxit ur den så åker den tillbaka ut på Tradera och då får jag troligen tillbaka större delen av de pengarna - perfekt).  



  

Fick ett sms igår från optikern att Ines glasögon var klara. Vi skyndade oss därför dit idag på förmiddagen och hämtade dem. Det var helt fantastiskt att se hennes reaktion när hon provade dem för första gången. Hon stelnade till och log sedan världens bredaste leende och snurrade runt och tittade sig omkring, tittade på oss och på expediten med stooora ögon (de blev enorma bakom de tjocka glasen). Jag blev alldeles rörd och torkade diskret bort en liten tår. Sedan åkte de bryskt av igen. Det var väl ovant att plötsligt se så klart. Hon fick glasögonen med sig i en liten påse och gick stolt ut ur affären med den och sin nya, rosa väska som vi strax innan köpt på Vincent. 

Innan vi åkte hem så ville jag ta en titt i inredningsaffären Butik Anneli. Ines provade sina glasögon på nytt där inne och utbrast "WOW" när hon såg alla fina saker och blommor. Vi kunde inte låta bli att skratta för det såg så kul ut. När vi kom hem åkte brillorna av och på hela tiden, men vi tror att hon snart kommer att vilja ha dem på sig hela tiden eftersom det blir så stor skillnad. Det fina Muminfodralet verkar också uppskattas.  

Här är förresten inköpen från Butik Anneli, lite vår-romantik:

Nu blir det taco-middag och sen melodifestial-mys med hela gänget i soffan. Ha en skön lördag goa vänner!

I går blev det en spontan danskväll på Casino Cosmopol med Annika och Tomas som sällskap, Nils jobbade tyvärr så han kunde inte följa med. Det blev ingen riktig höjdare, orkestern var sådär och publiken var inte riktigt den jag är van vid från betydligt bättre danstillfällen, men några höjdpunkter var det ändå. Nu är det så sällan jag är på dans så jag har absolut inte samma krav som jag hade då jag var ute som mest, därför kan man säga att kvällen är gjord bara jag får dansa med ett par, tre stycken kanon-killar. Njöt i fulla drag då ett riktigt superproffs bjöd upp och gjorde alla tänkbara "trix" på golvet, han kom dessutom tillbaka så det tar jag som en bekräftelse på att han tyckte att jag hängde med i svängarna. Jättekul!    

Jag brukar inte bugga ute, men nu blev jag mer eller mindre tvingad av några hurtiga typer så det var bara att köra på och hoppas att de gamla takterna satt i. Det gick rätt hyfsat, inte klockrent men riktigt skoj ändå. Det är ju övning och fler turer jag behöver så det gäller bara att komma igång och våga tacka ja. De flesta killar som vill bugga är ju riktigt duktiga och då lär man sig massor. Bra fysisk träning också, jag flåsade som värsta snuskgumman i örat på nästa kille som bjöd upp efter buggandet, he he.