gikas

Känner att vi har ett väldigt tufft beslut att ta här hemma. Det handlar om liv eller död för vår söta Egon. Han hade ett nytt epilepsianfall i förrgår och allt tyder på att hans kramper har blivit kraftigare, samtidigt som det håller i sig längre. Det är så fruktansvärt jobbigt att se hans rädsla när det händer, men man försöker hålla sig cool för att lugna honom. Jag tror inte att han har ont, men självklart är det en påfrestning för både kropp och själ. 

Det är i första hand sjukdomen som får oss att börja fundera på vad som är bäst för honom, men det finns även andra minusfaktorer som spelar in i det beslut vi ska ta:

- Mediciner som inte bara är dyra utan de ska tas varje dag och kan ge biverkningar.
- Han har tandsten som måste tas bort under narkos, kostar säkert 3500:-
- Han behöver kastreras, det kostar minst 2600:-
- Han blir aggresiv ibland (morrar), även mot familjen. Känns inte tryggt.  
- Han smyger undan och kissar på barnens rum ibland. Grymt irriterande.  
- Han kan följa mig på jobbet när Nils jobbar, men det kan ändras snabbt.  
- Han behöver stimulans och skötsel som vi inte alltid hinner ge honom. 

På plussidan ligger att han nästan alltid är glad och positiv, ivrig att få vara med på allt men samtidigt klarar han att bara ta det lugnt om det krävs. Han älskar att åka båt och gå i skogen precis som husse, han gillar att busa med matte och han gosar gärna på kvällarna. Däremot har han en stor integritet och vill inte behandlas som en knähund. Lydig nästan jämt, men i vissa situationer kan han bli kaxig till max och vilja bestämma själv. En jättefin och klok hund som vi älskar allihop, men vad blir bäst? För honom och för oss? :(