gikas

Antingen gillar man surströmming eller också inte. Fast som västerbottning känner man sig lite "eljest" (=annorlunda/konstig/udda) om man inte gör det så jag ägnade hela min uppväxt åt att lära mig äta dessa stinkande, jästa fiskar med andakt. Det gick sådär när jag var yngre, men nu tycker jag faktiskt att det är riktigt gott....om man har de rätta tillbehören förstås. Det hade såklart min morbror Martin och hans sambo Elsy när vi blev bjudna på fest i Medle en kväll. 
 
Så här ska en riktig "klämma" se ut, med färskpotatis, surströmmingsbitar, hackad lök och creme fraiche:

Vi passade också på att kika in bland alla gamla saker som står lagrade i timmerlogen. Det är alltid lika spännande att fundera vad de användes till och höra om minnen som mamma och Martin har från gården under sin barndom, även om de flesta sakerna i logen är betydligt äldre än vad de är. Vissa skulle nog t o m kunna platsa på ett museum.   

Min bror André tyckte i alla fall att han gjorde ett riktigt fynd när han hittade den här fina klenoden:

Lägg märke till att ölflaskorna på den tiden hade riktig kork och inte kapsyl.