gikas

Vi har bjudit hem några glada vänner för att fira in det nya året med oss. Champagnen ligger på kylning och jag lovar att tänka på alla er som är viktiga i mitt liv när korken och fyrverkerierna smäller på tolvslaget.

Skål och Gott Nytt År alla vänner!

Julhelgen är över för den här gången och vi har haft det riktigt trevligt och mysigt. Mycket folk, mycket stoj, mycket mat, mycket godis, mycket paket....tja, mycket av allt kan man säga. 
 


Det är ändå något speciellt med småbarn i huset när det är jul. Förra året var Ines för liten för att förstå vad som händer, men i år tyckte hon att allting var jättespännande. Vid julbordet gjorde hon stora ögon när vi sjöng hennes favvosånger just nu - Midnatt råder, Hej tomtegubbar och Små grodorna. När hon fick höra att Tomten skulle komma blev det jättespännande.
 
Hon ville gärna sitta i famnen från början, men sen blev hon modigare och vågade t o m prata med Tomten och vinka lite nu och då. Han var ju riktigt snäll som kom med så många fina presenter.

Tack snälla Tomten!

Efter att ha tömt golvet från jättehögarna med papper och snören när tomten gått så brukar det alltid bli sällskapsspel hemma hos oss. Eftersom vi var så många så delade vi upp oss i två grupper och spelade ett kortspel som heter Plump. Med massor av godis på borden så blev korten ganska klibbiga men det hör liksom till. Vid det laget sov lilla Ines som haft en mycket spännande och rolig dag.   

Jag och min familj önskar släkt och vänner en underbar julhelg!
Varma kramar från oss

I morgon är det julafton och vi har fixat de sista förberedelserna. De äldsta kidsen "pimpade" granen.

Ines bakade pepparkakorna.

Ella hjälpte mig med sillen. Den ena varianten med västerbottensost, den andra med basilika, parmesan och soltorkad tomat.  

Vi testade också att göra ett Leila-recept på knäck med mörk chokladsmak (supergoda tyckte jag).

Nils och jag hade också lite matpyssel. Köttbullarna behövs det många av så där körde vi ett effektivt samarbete.

Efter allt fixande så blev det uppesittarkväll med glögg, godis, rim och kortspel. Jag förlorade hela tiden för jag var alldeles för trött för att tänka rätt, men mysigt hade vi i alla fall. Nu har det faktiskt hunnit bli julafton och jag vet i alla fall en som längtar efter Tomten...

...endast Tomten är vaken.....och jag.

Klev t o m upp före Ines idag. Nu när hon har varit lite förkyld och rosslig i halsen så har hon sovit oroligt på nätterna och därför har det blivit att vi till slut plockat in henne till våran säng där hon somnat om. Med tanke på att hon vaknat en del så har hon också sovit längre så det har blivit en del sköna sovmorgnar, fast just idag vaknade jag troligtvis av att hon och Nils snarkade i otakt. Passade på att ta en promenad med Egon medan de sov vidare.  

Det har snöat en hel del det senaste dygnet, så nu är det väldigt vitt och fint ute. 

Snön är här, nu väntar vi bara på Tomten. Dan före dan före dan före dopparedan....det är inte långt kvar nu och idag kommer Stockholmsfamiljen, de är såååå VÄLKOMNA! 

Det är med kluvna känslor man tittar ut genom fönstret idag. Det snöar ymnigt och blir både juligare och mycket finare ute, men det hindrade samtidigt min Stockholmsfamilj från att komma hit redan idag som det var tänkt. Helt rätt att inte ge sig ut på vägarna om man inte måste, men de är efterlängtade och jag vill så klart ha dem här så länge som möjligt. Hoppas verkligen att det ser lugnare ut i morgon så att de får en behagligare resa då i stället.

Ibland känner jag mig som en oskyldigt dömd intern som sitter på en öppen anstalt och som bara får röra sig ute med fotboja när andra har godkänt det. Särskilt dagar som dessa då jag har suttit inne innanför dessa väggar utan någon större kontakt med omvärlden, mycket p g a kylan och att Ines är förkyld just nu. Arbetslösheten, bristen på vuxet sällskap och avlastning från min familj bidrar naturligtvis till känslan eftersom jag inte har så mycket stimulans i tillvaron för närvarande. Tiden med Ines är naturligtvis guld värd och jag älskar att se hennes framsteg, men jag har varit hemma så länge nu att jag börjar helt enkelt tycka att det händer för lite utöver de vardagliga sysslorna (som alla räknar med att jag tar hand om eftersom jag ändå "bara" är hemma).     

Vad tragiskt det låter när jag skriver ner det. Men faktum är att jag har blivit förvarnad om att man kommer att uppleva rejäla svackor som arbetslös, man lever i någon slags vacum vid-sidan-om medan alla andra trampar på i sina liv, man bli en pass-upp som känner sig både ensam och oviktig, t o m familjen har svårt att förstå. 

Allt detta fick jag höra på ett rekryterings seminarium som jag gick på redan innan jag officiellt var arbetslös, bara arbetsbefriad. Äh, tänkte jag, så kommer nog inte jag att känna. Det finns ju så mycket man kan passa på att göra tiden mellan två jobb, jag kommer att ha fullt upp....det är spännande att se vad jag ska göra härnäst.

Jag tänker fortfarande positivt den större delen av tiden, men svackorna kommer man inte undan och då känner jag mig verkligen fast, inlåst här hemma utan möjlighet att ta mig ut och göra sånt som berikar just mig. Tack och lov är det jul snart och familjen kommer att vara hemma mer, vi kommer att ha mycket att pyssla med och vi brukar ha riktigt roligt tillsammans. Då ska jag passa på och fylla på energiförrådet ordentligt så jag orkar lägga i en högre växel och rivstarta det nya året med enbart positiva tankar. Nu jäklar!      

Var lite orolig att granen skulle vara barrlös när vi öppnade transportnätet eftersom vi glömt bort att sätta den i vatten de dagar den stått i garaget. 


Tack och lov satt barren kvar så Ines och jag kunde hänga upp julgransljusen och några kulor idag då Nils var på jobbet. Jättekul tyckte lill-bruttan som hade sönder tre bollar och fick en att försvinna helt. Fast lite svinn får man räkna med varje år. Alla kulorna hamnade på samma ställe, men det var finast så tyckte Ines.

Just nu är granen ganska sparsmakad på utsmyckningar, men de andra barnen ska få göra slut-stylingen när de kommer och då gissar jag att den blir mer åt det pråliga hållet, men så ska det vara säger dom...Kalle Anka liksom.

Pappa är förkyld just nu men känner han sig hysat pigg i morgon så kommer dom då, mina föräldrar, min bror och den utflyttade sonen. Nu gäller det att ordna sovplatser åt alla, gissar att Andréa:s pojkvän också kommer hit under julen och då blir vi 11 personer som ska sova här och minst 12 som ska fira jul här eftersom Nils mamma också kommer. Det är hur mysigt som helst att vi blir många...men trångt, fast finns det hjärterum så finns det stjärterum heter det ju.   

Var uppe halva natten (nästan hela), först satt jag och Nils och pratade länge sedan började Ines gnälla för hon hade säkert ont i halsen eftersom hon hostade så elakt. Tur att vi inte hade planer på några större aktiviteter idag. Har bara varit hemma och tagit det lugnt. Ines är snuvig och lite rosslig i halsen (säkert samma bacill som jag och Nils haft/har) men faktiskt ganska glad och pigg ändå, hon leker för fullt. 

Nils är ledig och det är vår första heldag tillsammans på väldigt länge så vi vilade i omgångar för att orka hålla oss vakna för lite fredagsmys i kväll. Det blir nog till och med var sin liten whiskey i rent medicinskt syfte eftersom vi båda två fortfarande är kraxiga. Huga, det är normalt sett ingen favoritdryck precis. 

Nu har vi packat upp granen och efter mycket möda och stort besvär lyckats få den hysat rak i julgransfoten. Ines är imponerad och mycket taggad att få hänga upp lite fina bollar. Eftersom de andra barnen inte är här i helgen så sätter vi bara upp litegrann av pyntet, så får de klä den lite mer tillsammans när den kommer hit igen. De har en väldigt bestämd uppfattning om att ALLT pynt ska upp, så jag får väl passa på och njuta av en mer sparsmakad gran några dagar i alla fall :-)  

.....Men först blir det middag och kanske ett glas vin, det ska bli gott.   

Foto: Linnea Svedin

Virvlande snöflingor och vinden nypandes i kinderna. Vilken tur att jag köpte en varmare mössa och handskar med ullfoder till Ines igår. Fast tydligen hjälpte det inte helt för dagispersonalen berättade att hon blev kall ändå när de var ute, säkert mest för att hon inte rör sig så mycket. Sitter helst i gungan, åker pulka, vagn eller blir gärna buren. Svårt att tolka om det beror på bekvämlighet eller om hon verkligen känner obehag för gå där marken är ojämn. Börjar känna mig otålig att få komma till ögonkliniken och kolla upp hennes syn, särskilt om det är som vi misstänker att hon har problem att bedöma underlaget där hon ska gå och att det hämmar hennes rörelser. Hon blir verkligen förtvivlad då man ställer ner henne där det inte är plant, man måste nästan tvinga henne att prova ta några steg. Inomhus springer hon utan problem. Lilla gumman. 

När Nils vaknade efter nattskiftet stapplade han fram som en 90-årig gubbe och påpekade hur dååålig han kände sig, krasslig med stort K. Jag tryckte in febertermometern i munnen på honom och väntade med spänning på resultatet....36,7 grader...ingen feber alls?! - Avboka ambulansen, du kommer att överleva även detta virus Darling! Han har exakt samma symptom som jag hade för en vecka sedan, lite rosslig i halsen och hes, aaaaningen snuvig men för övrigt fullt fungerande - varför inbillar han sig då att han är så sjuk? Det är en absolut gåta hur en stor stark karl kan bli så ynklig för minsta bacill. Är det för att bli extra ompysslad så krävs det åtminstone en gnutta feber för att få mitt medlidande, ha ha. Nåja, man får väl i alla fall hoppas att sista natten blir lugn så han kan ta igen sig lite. Lilla gubben.

  

Jag tänkte lägga ut visningsplaggen till försäljning nu så hör av dig om du är intresserad, många plagg är helt slutsålda hos Gangstar så ta chansen att göra fina fynd. Ring eller maila så berättar jag vad som finns i just ditt barns storlek. Kanske en extra julklapp, eller passa på och köpa presenter.....

[email protected]

Jag har fått tjuvkika på en av bilderna som Linnea Svedin knäppte på Ines när vi var i fotostudion på hennes skola. De allra flesta är Ines ensam på, men just den här råkade visst en annan också komma med när jag kastade upp pärlan i luften.

Vi var ju ganska färgmatchade ser jag, men det var mer en slump än en tanke. Toklängtar efter att få se resten av bilderna, har hört att de ska vara toppenfina...  

Nionde dagen på raken som Nils och jag knappt har träffats p g a kurser, nattskift, båtbyggande och annat. Därför känner jag mig allt lite övergiven då han valde att åka till båten i morse trots att han ska jobba eftermiddagsskift och inte kommer hem förrän tidigast halv elva ikväll. "Det känns drygt", som de säger i Yes-reklamen, men jag får väl försöka ha tålamod och hoppas på en helledig helg tillsammans.  

I morse slapp jag krypa in i bilen genom bakluckan för nu var kupévärmen på. Det behövdes för nu är det betydligt kallare ute. Kanske kan vi hoppas på snö snart, det underlättar när man ska försöka få lite julstämning. Efter att ha lämnat Ines på dagis så åkte jag på stan och träffade Annika N, vi matchar varandra perfekt på shoppingrundan - lika uthålliga och ungefär samma smak. Först blev det en doppresent på Rummet och sen kollade vi på klockor. Jag tänker sätta upp en sån på önskelistan men vill gärna kolla in "rätt" modell först. Just det, köpte en mössa på Intersport också. Det var på tiden för mina två tidigare var både fula och inte speciellt varma. Jag avskyr att prova mössor för håret blir så statiskt och står åt alla håll sen, dessutom tycker jag sällan det är någon som passar mig. Det ser dock bättre ut nu när jag har lite längre hår som som sticker fram för annars ser de mest ut som en upp-och-nervänd äggkopp på mitt lilla ovala huvud, hi hi.

Jag hade noterat flera julklappar jag tänkte köpa idag, men det hanns inte med innan Ines skulle hämtas igen. Däremot tog vi en trevlig och god lunch på "Tant Anki & Fröken Sara" innan vi skildes åt. Det stället kan jag verkligen rekomendera, dagens soppa är jättegod och serveras alltid med en tjock skiva hembakat bröd och kaffe ingår. 
 

Jag minns när jag gick i skolan och tvingades ställa mig upp och prata inför klassen, det var det absolut värsta jag kunde tänka mig. Jag tyckte att knäna skallrade och jag visste redan innan att alla skulle klaga på att de inte hörde vad jag sa, att jag pratade för tyst.

Det är fortfarande lite nervöst att ställa sig upp och prata inför folk, men jag har fått både bättre självförtroende och en hel del träning genom åren (inte minst som Gangstar-försäljare) så det är inte alls lika ångestladdat nu. Därför såg jag det som en utmaning och anmälde mig till ett 2-dagars seminarium via Trygghetsrådet i konsten att tala och presentationsteknik. Vi är en grupp på ca 13 pers som håller till på Stadshuset mellan 9-16 idag och i morgon. Lyxigt värre att kunna ta del av såna här aktiviteter gratis då det dessutom ingår både fika och lunch. 

Ledaren är en rutinerad skådespelare och regissiör som heter Jörgen Bodnér som även sysslar med den här typen av talar-kurser. Jag känner igen honom väl men kan tyvärr inte placera honom i någon speciell film eller teater då jag är dålig på sånt. Hur som helst så fick vi börja med att ställa oss upp och göra en presentation av oss själva och de andra skulle se om vi hade något kroppsspråk eller några "tics" som tog uppmärksamheten från orden som sades. Senare på eftermiddagen ställdes högre krav och vi skulle hålla ett lite längre föredrag på valfritt ämne och efteråt ta emot såväl positiv som negativ kritik från gruppen och ledaren. Jag var sist ut och velade länge om jag skulle spela safe och prata Gangstar eller välja ett annat ämne som jag klurade på. Jag skippade barnkläderna, gick fram och skrev "Hunter=jägare" på tavlan. Sen skrev jag med jättestora bokstäver det ord som stått överst på önskelistan varje år då jag var barn och började berätta om vägen till en egen hund, Egon Hunter. (Golvmoppen som Nils kallade den då han mycket hellre hade köpt en jakthund. Ironiskt nog hette jycken "Hunter" i registreringsbeviset, ha ha). 

Själv var jag inte riktigt nöjd efteråt, men blev glad då alla andra tyckte det var toppen. Jörgen hade inget alls att invända emot så jag fick enbart positiv kritik. Tänk vad skönt att jag har lyckats jobba bort barndomens stora vånda. I morgon ska vi bl a få regi och rätta till felen man gör direkt så det ska bli spännande att se om det går lika bra då.