Mindfulness
När jag hade legat inne i fyra-fem dagar och var sjuk så fick jag en sån´där härlig mindfulness-känsla när jag gick ut första gången efteråt. Jag möttes av den underbart doftande häggen som blommade för fullt och allt va så grönt och vackert. Jag stod stilla en stund och bara njöt av att få ljumma vindpustar i ansiktet och kände mig lycklig och tacksam över att få vara frisk igen. Tänkte ett kort ögnblick på dem som kämpar mot betydligt tuffare sjukdomar än vanliga förkylningar och som ändå håller humöret uppe och njuter av livet, jag beundrar dessa människor.
Det låter hur tramsigt som helst när jag skriver sånt här, men det bryr jag mig inte om för vi skulle alla må bra av lite Thomas Di Leva-feeling emellanåt och inte bara klafsa på i grovstövlarna och tycka att livet är grått och trist med alla sina "måsten" och småkonflikter. Jag tänker i alla fall tvinga mig själv att att leta upp tillfällen som är njutbara, att fastna en stund med tankarna här och nu och att känna fullt ut. Det kan verka lätt, men jag har faktiskt inte en aning om hur det ska gå till. Jag får helt enkelt försöka lära mig.
Mindfulness=sinnesfullhet, är nog betydligt svårare än man kan tro även om vi faktiskt hade det en gång i tiden som riktigt små barn.
Har ni sett; Nu blommar både äppelträd och syrén....jag ska nog plocka in en kvist till middagsbordet idag (om vi inte ska äta ute för då känner man ju dofterna ändå). 