Bussåkaren
Mitt bussåkande nu för tiden brukar vara starkt begänsat till enstaka nattresor hem från krogen. Fast nu då jag jobbar i stan så känns det skönt att kunna välja kollektivtrafiken åtminstone de dagar Nils tar hand om dagisbiten. Man slipper skrapa rutor och kan lugnt sätta sig och slappa, läsa eller tjuvlyssna på folk :) Enda nackdelen är att det tar nästan tre gånger så lång tid att ta sig till och från jobbet, men då har jag i och för sig fått lite motion på köpet eftersom bussen inte stannar precis utanför dörren.
När jag gick hem från bussen idag och nyss passerat järnvägsövergången så såg jag något som berörde mig väldigt illa. Tre småkillar i 8-9 års åldern lekte på gatan. Den ena passerade i full fart nedför den långa backen sittande helt oskyddad på en skateboard med en tänd cigarett i munnen! Den andre satte full fart på sin cykel mot järnvägsövergången när han hörde tåget komma medan den tredje tack och lov stod kvar och bara tittade på sina polares livsfarliga lekar. Var fanns föräldrarna???
Efter att ha gått en bit till fick jag en betydligt roligare upplevelse. Några flyktinggrabbar spelade boll utanför skolan och när bollen plötsligt rullade iväg åt mitt håll så passade jag tillbaka den. Vilket jubel det blev, jag fick breda leenden och tummen upp! Tanken slog mig att de kanske aldrig hade sett en tjej spela fotboll förut. Kul var det i alla fall.