gikas

Ines är för det mesta en väldigt glad prick, men förlusten av vår lilla hund Egon märks av från och till då hon blir sorgsen och gör små ritualer för hans skull. Nu senast använde hon sin lucia-krona där hon tände ett ljus i taget för sin saknade vän. Ängeln hon köpte på butik Sussie är också en tröst för hon menar att när hon ser på den tänker hon på Egon för han är ju också en ängel nu. Mest hjärtskärande var det när hon började sjunga en egenpåhittad sorglig sång om hunden som ligger ute "mörk och kall". Då grät vi en skvätt efteråt när hon kröp upp i mitt knä. Sen gick det ett par minuter så var hon glad igen. Det märks att barn förhåller sig väldigt naturliga till både sorg och glädje.