gikas

Med tanke på Ines korta ben och mitt skadade så avstod vi från att hänga med på det de andra gjorde i stugan. I stället plockade vi blåbär i närheten, gjorde loppis-utflykter och hälsade på i den fina getgården. Vi hade hur kul som helst.

I efterhand fick vi veta (av en mötande bilist) att vi varit mycket nära att få se en björn som gick över vägen ganska nära stugan och det hade ju varit superhäftigt att få se den. Fast när jag tänker efter så borde det även betyda att den inte varit så långt ifrån mig och Ines när vi plockade blåbären och det känns ju lite mindre trevligt. Fast som hon surrade hela tiden valde djuret säkert att hålla sig på behörigt avstånd från oss.

Vår helg i stugan hade inte kunnat bli bättre. Mamma drog upp sitt livs största abborre, bär fanns det i massor och en trevlig surströmmings-skiva på lördagskvällen blev grädde på moset.

Mamma & pappa hade inte en aning om vart vi skulle ta dem på lördagsmorgonen när vi drog iväg Västerut. (Nils och André tog egen bil så de visse heller inte om att brorsan var med på noterna). Hamnade så småningom i Ånge där vi gjorde en liten sightseeing och bl a kikade på vår gamla sommarstuga i Ensillre och centrum där vi bodde ett par år då pappa var chef för bankkontoret där.

Så småningom hamnade vi i Jämtland och där utanför stugan väntade Nils och André med lunch på grillen. Surprise!

Tanken var att vi skulle ägna oss åt något som min kära familj uppskattar mycket: bärplockning och fiske. Något som visade sig bli väldigt lyckat.

Äntligen kom de, moffa's! Starkt efterlängtade. Den här gången hade vi planerat in en del aktiviteter som vi skulle överraska dem med, första planen var minigolf. I Bergafjärdens camping har man byggt upp en bana som liknar vanliga golfbanor i miniatyr så det var kul att få ta med "proffsen" dit. Upp till bevis.

Ines började dagen med att utropa: - Yeppi, idag kommer mormor och morfar! Sen dess har hon tjatat i timmar: - Kommer de inte snart?

Snacka om att vara efterlängtade. Nu är det i alla fall nära så vi sitter redo att bjuda på nybakad kladdkaka när dörren går upp. Välkomna!

Måste säga att vädermässigt så verkar den här sommaren vilja ta revansch från i fjol. Vi har fått en hel del fina dagar hittills och hoppas innerligt att det håller i sig ett bra tag till. Det behövs efter ett långt och solfattigt år. 2012 var vi på stranden två gånger och den ena gången fick vi klä på oss för det var så kallt.

Har hunnit med tre turer i år så redan det är ju en förbättring. Najs!

Har Pontus på besök och han ville gärna hänga med på en båttur innan hemresan till Stockholm. Nils pappa har en segelbåt liggandes i Njutånger och vi kände att det skulle vara kul att se en annan skärgård som omväxling, så vi bad att få ta en tur med den. Underbart!

En stor muskelbristning blev resultatet av att man är lite tävlingsinriktad i överkant. Det var i båtskjulsfestens slutskede vi skulle köra en stafett och via engångstallrikar förflytta laget till andra sidan. De lätta deltagarna plockades upp på ryggen (jag tog Ines) och iväg. Problemet var att våra tallrikar hamnade lite långt ifrån varandra så jag fick ta ett skutt till nästa. Då gled den undan i det fuktiga gräset och mitt ben sträcktes ut framåt i en helt onaturlig omfattning. Fick lite extra tryck av Ines också. Jäklar vilken smärta!

Läkaren säger att jag ska räkna med en läktid på upp emot 3 månader och det krävs sjukgymnastik för att återfå styrkan i benet.

Den traditionella båtskjulsfesten hos Niklas & Karin på Alnö var precis lika härligt och rolig som vanligt....men med två undantag.
1. Min mobil föll i vattnet när jag skulle visa Ines en snäcka.
2. Jag skadade mig rejält under den avslutande stafettleken. (Suck, återkommer till det i nästa inlägg)

Här är i alla fall några bilder från kvällen.

Rätt nyligen på en dressyr-tävling här hemma var Ella så arg på hästen att hade hon bara kunnat så hade hon nog strypt kraken. Belle uppförde sig inte alls som Ella ville och det berodde på att hästens kompis stod i hästfinkan och ropade på henne.

Nästa tävling var de förutseende nog att lämna polaren hemma och då gick det betydligt bättre, Ella tog nämligen sin allra första seger! Stor lycka både på hästryggen och vid sidan om. Efter det vann hon en tävling till som hon var ännu mer nöjd med så det går bra nu kan man säga.

...eller "Black Pearl" som jag också klarar den. Äntligen kom jag till skott och uppdaterade mig på bilfronten. Det blev en bensinsnål liten miljöbil av årsmodell -11. Hämtade min Toyota Yaris ända nere i Borås så det blev en lååång roadtrip för lilla familjen. Jag är inte så förtjust i att köra långt, men Ines och jag gjorde flera mysiga stop på vägen och övernattade hos moffa's i Stockholm så det gick jättebra.

Lite bilder från Ellas konfirmation i Njurunda kyrka. Fikade efteråt hemma hos hennes far och hans fru.

Har jag någon läsare kvar på Bloggen tro? Har ju gått extremt trögt med uppdateringarna på sistone. Kan inte riktigt svara på varför, men kanske andra sociala medier har tagit över lite, Facebook t e x. På något sätt känns Bloggen mer privat fast det i själva verket är precis tvärtom, här kan jag inte sätta samma spärrar som på FB....eller kan man det? Nu blev jag osäker.

Hur som helst, är det några fler än mina föräldrar som har fortsatt att titta in här så återkommer jag med lite uppdateringar.

Hittade en GAMMAL bild på mig som bebis, lika pappa på den tiden :)