Fika på jobbet
Bakade ett gäng chokladmuffins och tog med mig till min f d arbetsplats (man kan ju inte komma utan fikabröd heller). Egon fick också följa med och han blev alldeles galen av lycka när jag stannade bilen utanför. Han kände igen sig direkt och sprang från rum till rum och hälsade på alla. Han var ofta med mig på jobbet och funkade lite som en maskot på kontoret. Vissa kunder gick en trappa upp till oss bara för att få hälsa på jycken. Visst saknar jag mina gamla arbetskompisar så det var kul att få träffa dem och bli uppdaterad om läget. Fick inbjudan till vårfesten i maj också - det brukar vara en höjdare så den ser jag fram emot.
Det är många fester att se fram emot nu i vår, Annika & Åsas 40-års partaj (väntar på inbjudan, tjejer...) Annika N:s 40-års partaj (väntar på den inbjudan också, försök inte slippa undan...) vårfester med både mitt jobb och Nisses + ev en fest i båthamnen (vet dock inte än om den gäller mig eller bara Nisse), Pontus studenfest (fast där får man inte vara med så länge skulle jag tro).......Det är nästan lite ketchup-effekt; först händer ingenting, sen händer ingenting, men sen kommer det massor på en gång!
Fick oväntat besök av min familj i kväll. De är på hemväg från Björnrike och skulle egentligen bara titta förbi på en fika i morgon, men vädret hade inte varit på deras sida så de kom en dag tidigare. Jag måste bara få berätta vilka djurvänner de är, mina kära föräldrar. De hade inte haft någon direkt fiskelycka i fjällsjöarna och i stället för att slänga de stackars överblivna metmaskarna i snön för att dö, så fick de följa med i bilen för att få ett fortsatt lyckligt liv i Österskär. Eh.....Först rycker de upp maskarna ur jorden, kör en stor krok genom deras kroppar, kapar vissa som är för långa, sänker ner dem i iskallt vatten för att bli fiskmat......men sen förmår de inte att slänga ut de överlevande i snön - "FÖR DÅ SKULLE DE JU DÖ DE STACKARNA"!!! Därför åker de små maskarna nu alla milen ner till Stockholm för att få komma ner i jorden där tjälen har släppt. Tänk vad de ska bli tacksamma de små liven - hoppas nu bara att de överlever resan.