gikas

Virvlande snöflingor och vinden nypandes i kinderna. Vilken tur att jag köpte en varmare mössa och handskar med ullfoder till Ines igår. Fast tydligen hjälpte det inte helt för dagispersonalen berättade att hon blev kall ändå när de var ute, säkert mest för att hon inte rör sig så mycket. Sitter helst i gungan, åker pulka, vagn eller blir gärna buren. Svårt att tolka om det beror på bekvämlighet eller om hon verkligen känner obehag för gå där marken är ojämn. Börjar känna mig otålig att få komma till ögonkliniken och kolla upp hennes syn, särskilt om det är som vi misstänker att hon har problem att bedöma underlaget där hon ska gå och att det hämmar hennes rörelser. Hon blir verkligen förtvivlad då man ställer ner henne där det inte är plant, man måste nästan tvinga henne att prova ta några steg. Inomhus springer hon utan problem. Lilla gumman. 

När Nils vaknade efter nattskiftet stapplade han fram som en 90-årig gubbe och påpekade hur dååålig han kände sig, krasslig med stort K. Jag tryckte in febertermometern i munnen på honom och väntade med spänning på resultatet....36,7 grader...ingen feber alls?! - Avboka ambulansen, du kommer att överleva även detta virus Darling! Han har exakt samma symptom som jag hade för en vecka sedan, lite rosslig i halsen och hes, aaaaningen snuvig men för övrigt fullt fungerande - varför inbillar han sig då att han är så sjuk? Det är en absolut gåta hur en stor stark karl kan bli så ynklig för minsta bacill. Är det för att bli extra ompysslad så krävs det åtminstone en gnutta feber för att få mitt medlidande, ha ha. Nåja, man får väl i alla fall hoppas att sista natten blir lugn så han kan ta igen sig lite. Lilla gubben.