Seminarium
Jag minns när jag gick i skolan och tvingades ställa mig upp och prata inför klassen, det var det absolut värsta jag kunde tänka mig. Jag tyckte att knäna skallrade och jag visste redan innan att alla skulle klaga på att de inte hörde vad jag sa, att jag pratade för tyst.
Det är fortfarande lite nervöst att ställa sig upp och prata inför folk, men jag har fått både bättre självförtroende och en hel del träning genom åren (inte minst som Gangstar-försäljare) så det är inte alls lika ångestladdat nu. Därför såg jag det som en utmaning och anmälde mig till ett 2-dagars seminarium via Trygghetsrådet i konsten att tala och presentationsteknik. Vi är en grupp på ca 13 pers som håller till på Stadshuset mellan 9-16 idag och i morgon. Lyxigt värre att kunna ta del av såna här aktiviteter gratis då det dessutom ingår både fika och lunch.
Ledaren är en rutinerad skådespelare och regissiör som heter Jörgen Bodnér som även sysslar med den här typen av talar-kurser. Jag känner igen honom väl men kan tyvärr inte placera honom i någon speciell film eller teater då jag är dålig på sånt. Hur som helst så fick vi börja med att ställa oss upp och göra en presentation av oss själva och de andra skulle se om vi hade något kroppsspråk eller några "tics" som tog uppmärksamheten från orden som sades. Senare på eftermiddagen ställdes högre krav och vi skulle hålla ett lite längre föredrag på valfritt ämne och efteråt ta emot såväl positiv som negativ kritik från gruppen och ledaren. Jag var sist ut och velade länge om jag skulle spela safe och prata Gangstar eller välja ett annat ämne som jag klurade på. Jag skippade barnkläderna, gick fram och skrev "Hunter=jägare" på tavlan. Sen skrev jag med jättestora bokstäver det ord som stått överst på önskelistan varje år då jag var barn och började berätta om vägen till en egen hund, Egon Hunter. (Golvmoppen som Nils kallade den då han mycket hellre hade köpt en jakthund. Ironiskt nog hette jycken "Hunter" i registreringsbeviset, ha ha).
Själv var jag inte riktigt nöjd efteråt, men blev glad då alla andra tyckte det var toppen. Jörgen hade inget alls att invända emot så jag fick enbart positiv kritik. Tänk vad skönt att jag har lyckats jobba bort barndomens stora vånda. I morgon ska vi bl a få regi och rätta till felen man gör direkt så det ska bli spännande att se om det går lika bra då.