gikas

Älgsafari, eller Björnsafari som det numera kallas, går ut på att alla sätter sig i bilen och under resans gång håller vi ögonen öppna efter vilda djur. (Egentligen precis som vanligt för man vill ju inte gärna köra över något). Det är bara lite extra spännande för under dessa turer så förväntar vi oss att djuren ska stå uppradade efter vägkanten och kika ut bakom träden lagom så vi hinner se dem. Jag tog några spännande bilder på hur ett typiskt safari kan se ut (den första visar hur fort Nils kör, den andra hur lätt det kan vara att se något som inte går mitt på vägen)

Ser ni några djur...??? Nä, inte vi heller. Jo förresten, två korpar och en sparv fladdrade förbi (tyvärr, hann inte fota). De andra påstår visserligen att det bara är när jag åker med som de inte ser några större djur, men det vete sjutton.

PLÖTSLIGT dök han upp från ingenstans......Nils tvärnitade och jag slutade andas....Ungarna skrek....utom mors lilla Ines med solsken i blick. Såg henne lugnt ur bilen gå, och klappade björnen med händerna små!!!!
 
Hade hon inte ätit upp alla blåbären själv så hade han nog Bamse fått smaka på dem också ;-))

Om sanningen ska fram så hade en ortsbo faktiskt sett en livs levande björn bara 600m från vår stuga samma dag som vi kom, så helt omöjligt hade det inte varit att vi skulle få se den. Man skyndade allt på stegen lite extra när man skulle till och från utedasset på kvällar och morgnar.  

Till frukost konkurrerade vi i alla fall med nalle och plockade en del av hans goda blåbär som smakade underbart på gröten tillsammans med färska jordgubbar och mjölk.