Börje ville leva
Trasten (som vi döpt till Börje) stannade på balkongen ända till Nils var på väg hem, då hoppade den ner och studsade bort på gräsmattan. Den ville leva vidare helt enkelt. Nu måste den bara passa sig för alla fyrbenta jägare i stället. Hmm, nog för att det var lite synd om Börje, men han hade väl inte behövt bajsa överallt på balkonggolvet. Nåja, det blir nog fler vita prickar när taket ska målas. Du är förlåten lilla fågel, lycka till och var rädd om dig!
Inte riktigt samma fina väder som igår, men Andréa och hennes kompis tog sig ett dopp på Dyket i alla fall, i 16-17 gradigt vatten. Kan bara säga att så kallt skulle jag knappt doppa tårna i - men så är man ju en av landets mesigaste badkrukor också. Andra medlemmar i den "klubben" är mina föräldrar, inga direkta delfiner de heller. Kanske just därför jag inte lekte i vattnet som andra barn när jag var liten, vi höll oss nog på betryggande avstånd med de andra landkrabborna. Jag kan simma, men gör det med svanhals och hopsnörpt mun.
Det våghalsigaste "dyk" jag någonsin gjort var när jag inte ville visa mig feg och därför ställde mig på en brygga med vattenskidor på fötterna. Jag höll på att drunkna när jag med ett krampaktigt grepp i linan och skräcköppen mun plöjde sjöbottnen och slog knäskålarna i stenarna där nere. Vad tänkte jag med?! Oavsett om jag kommit upp på skidorna eller inte så hade jag ju drunknat förr eller senare. Det måste vara en himla fördel om man först lär sig hålla andan under vatten innan man provar på något sånt. Där fick jag för att jag skulle vara kaxig och de andra höll på att garva ihjäl sig när jag spottade sjögräs i säkert en kvart.
Inte riktigt samma fina väder som igår, men Andréa och hennes kompis tog sig ett dopp på Dyket i alla fall, i 16-17 gradigt vatten. Kan bara säga att så kallt skulle jag knappt doppa tårna i - men så är man ju en av landets mesigaste badkrukor också. Andra medlemmar i den "klubben" är mina föräldrar, inga direkta delfiner de heller. Kanske just därför jag inte lekte i vattnet som andra barn när jag var liten, vi höll oss nog på betryggande avstånd med de andra landkrabborna. Jag kan simma, men gör det med svanhals och hopsnörpt mun.
Det våghalsigaste "dyk" jag någonsin gjort var när jag inte ville visa mig feg och därför ställde mig på en brygga med vattenskidor på fötterna. Jag höll på att drunkna när jag med ett krampaktigt grepp i linan och skräcköppen mun plöjde sjöbottnen och slog knäskålarna i stenarna där nere. Vad tänkte jag med?! Oavsett om jag kommit upp på skidorna eller inte så hade jag ju drunknat förr eller senare. Det måste vara en himla fördel om man först lär sig hålla andan under vatten innan man provar på något sånt. Där fick jag för att jag skulle vara kaxig och de andra höll på att garva ihjäl sig när jag spottade sjögräs i säkert en kvart.