Hur många barn...?
Planerna var att jag skulle föda två barn i livet och de skulle komma före 25 års ålder, sen skulle jag vara för gammal. Så resonerade jag i tjugoårsåldern och så blev det - en pojke och en flicka såg dagens ljus precis innan "deadline". Runt 30 började dock deras far att prata om en sladdis och innan jag hann säga "kanske" så var trean ett faktum - en tjej till. Jag kände mig inte alls för gammal, tvärtom var det toppen att få barn i den åldern. Tre barn fick dock räcka, jag ville ju inte ha någon storfamilj med ungar överallt. Åren gick och tyvärr gick jag och barnens far skilda vägar. Hittade en ny kärlek och han och hans dotter flyttade in. Nu hade vi alltså fyra barn växelvis boende hos oss och var tvugna att köpa ett hus för att få plats allihop. Redan tidigt i vårt förhållande nämnde Nils att han "kanske vill ha ett barn till" och jag tänkte om han inte blir avskräckt av att jag redan har tre så borde ju inte jag heller avskräckas av ett sånt uttalande (även om det kändes helt galet att ens tänka på bebisar när barnen var så pass stora och 40-års strecket närmade sig med stormsteg). Sagt och gjort, jag gav en ny deadline (40 år) och den klarade vi på mållinjen när lilla Ines tog sina första andetag den 10:e januari 2008. Fyra underbara barn blev det, vilken tur att man kan ändra sig ibland!