Paparazzi
Det är helt otroligt vad svårt det är att lyckas fånga de äldre ungarna på bild. Man måste leka värsta paparazzin för att lyckas och då kan man ju inte ha en sån seg kamera som min som tar typ en kvart på sig innan bilden är tagen från det att man trycker ner knappen. Jag blir upptäckt varenda gång.
Nu senast så satt Pontus och Andréa tätt ihop och hade jättekul åt något i bilddagboken på msn och jag hade verkligen velat föreviga det ögonblicket. Det är ju bara så underbart att se syskonen ha så roligt ihop, precis vad man önskade sig när man valde att skaffa barnen tätt. (Visst kan lilla sladdisen Ines säkert också känna syskonsamhörighet, men hon kommer ju knappast att ha så mycket gemensamt med de andra som är så pass mycket äldre än hon. I hennes fall får man i stället se till att hon får umgås med jämngamla kompisar.)
Synd i alla fall att de måste vara så stylade på de få bilder man får ta, för jag tycker ju så klart att de är supersnygga precis som de är. (Men det är klart, jag sätter ju inte in vilken bild som helst på mig själv heller, man vill ju inte skrämma iväg de få bloggläsare man har, he he.) Här är den i alla fall, min totalt misslyckade paparazzi-bild på älsklingarna i soffhörnet: