Trista måndag
Blä, i morse ville jag knappt kliva upp. Gråtrist väder, kalla vindar och så där dystert mörkt trots att det var en ny dag. Det enda inplanerade är ett möte med utvecklingsgruppen (dagis) ikväll, så det fanns inget speciellt kul att se fram emot heller som annars kan göra att man har lättare att komma ur sängen en morgon som denna.
Nils och Ines har åkt iväg med det sista från garagestädningen och jag har kollat mail och pysslat lite med Gangstar, men nu vet jag inte vad jag ska hitta på....en lång skön dusch....eller kanske ett bad - det var ju länge sen jag tog mig tid med det. Ska bara ringa och boka in en massagetid först för nu behövs det verkligen. Jag är inte bara stel och öm som vanligt, utan nu har jag även träningsvärk efter dansen i helgen. Nils och jag vågade oss på lite bugg på slutet så jag tror det är det som känns i kroppen fortfarande. Snacka om att man är otränad!!!
I morgon ska Ines på dagis igen efter att ha varit ledig under lovet förra veckan. Jag tror inte det kommer att göra någon skillnad att hon varit hemma ett tag, utan hon vinkar säkert av oss lika lättsamt som hon gjort tidigare. Fast jag väntar på bakslaget - den dagen då hon inte vill vara på dagis utan klamrar sig fast och skriker förtvivlat...kanske kommer det...kanske inte. Jag minns hur det var periodvis med de andra barnen, det är ju inte kul att bända loss de små armarna och försöka vinka glatt när man helst bara vill ta tillbaka sin unge, torka tårarna och åka hem igen. Alla instinkter säger att man ska vara tillsammans när barnen är små, men samhället och arbetsmarknaden vill motsatsen. Jag har alltid tyckt att varje familj borde få välja själva vad som är bäst för dem. Ändå har vi ju det bra i Sverige som har en så pass lång föräldraledighet enligt lag så man ska nog vara tacksam för den tiden i alla fall.
Nils och Ines har åkt iväg med det sista från garagestädningen och jag har kollat mail och pysslat lite med Gangstar, men nu vet jag inte vad jag ska hitta på....en lång skön dusch....eller kanske ett bad - det var ju länge sen jag tog mig tid med det. Ska bara ringa och boka in en massagetid först för nu behövs det verkligen. Jag är inte bara stel och öm som vanligt, utan nu har jag även träningsvärk efter dansen i helgen. Nils och jag vågade oss på lite bugg på slutet så jag tror det är det som känns i kroppen fortfarande. Snacka om att man är otränad!!!
I morgon ska Ines på dagis igen efter att ha varit ledig under lovet förra veckan. Jag tror inte det kommer att göra någon skillnad att hon varit hemma ett tag, utan hon vinkar säkert av oss lika lättsamt som hon gjort tidigare. Fast jag väntar på bakslaget - den dagen då hon inte vill vara på dagis utan klamrar sig fast och skriker förtvivlat...kanske kommer det...kanske inte. Jag minns hur det var periodvis med de andra barnen, det är ju inte kul att bända loss de små armarna och försöka vinka glatt när man helst bara vill ta tillbaka sin unge, torka tårarna och åka hem igen. Alla instinkter säger att man ska vara tillsammans när barnen är små, men samhället och arbetsmarknaden vill motsatsen. Jag har alltid tyckt att varje familj borde få välja själva vad som är bäst för dem. Ändå har vi ju det bra i Sverige som har en så pass lång föräldraledighet enligt lag så man ska nog vara tacksam för den tiden i alla fall.