Att tala inför andra
När jag gick i skolan så kunde jag inte tänka mig något värre än att ställa sig upp framför klassen och prata. Jag rodnade från tårna och upp, så nervös att händerna darrade. Fast jag minns att ingen av kompisarna hade uppfattat min nervositet, tvärtom tyckte de oftast att det hade gått betydligt bättre än vad jag själv trodde. Så är det kanske, man förstärker sin känsla inombords, men visar det inte utåt.
Nu är det ganska sällan jag blir orolig då jag ska prata inför en grupp för jag har lärt mig att det inte är så farligt, det är ingen som retar mig om jag säger fel...och skrattar någon så är det ju bara för att jag sagt något kul, det är inte hela världen. Jag har fått en helt annan självkänsla som vuxen.
I dag var jag inbjuden av TRR att lyssna till dramatenskådespelaren och regissören Jörgen Bodner som höll föredrag i Stadshuset i ämnet "Att tala inför andra". Det var intressant att höra honom berätta om sina erfarenheter och samtidigt snappa upp ett och annat man själv kan tänka på vid ett framförande. Vi bjöds också på fika och fick chansen att prata med varandra. Träffade både bekanta och obekanta så det var riktigt trevligt.
Man fick också chansen att anmäla sig till en lite mer personlig 2-dagars kurs under samma ämne. Det blir en mindre grupp på kanske 6-12 personer med Jörgen som ledare. Det lät lite läskigt att stå där och prata inför en sån proffsig skådespelare och ha en grupp människor som ska bedöma ens framförande, men jag tog det som en utmaning och anmälde mig. Alltid lär man sig något och det kostar inget att vara med.
Nu är det ganska sällan jag blir orolig då jag ska prata inför en grupp för jag har lärt mig att det inte är så farligt, det är ingen som retar mig om jag säger fel...och skrattar någon så är det ju bara för att jag sagt något kul, det är inte hela världen. Jag har fått en helt annan självkänsla som vuxen.
I dag var jag inbjuden av TRR att lyssna till dramatenskådespelaren och regissören Jörgen Bodner som höll föredrag i Stadshuset i ämnet "Att tala inför andra". Det var intressant att höra honom berätta om sina erfarenheter och samtidigt snappa upp ett och annat man själv kan tänka på vid ett framförande. Vi bjöds också på fika och fick chansen att prata med varandra. Träffade både bekanta och obekanta så det var riktigt trevligt.
Man fick också chansen att anmäla sig till en lite mer personlig 2-dagars kurs under samma ämne. Det blir en mindre grupp på kanske 6-12 personer med Jörgen som ledare. Det lät lite läskigt att stå där och prata inför en sån proffsig skådespelare och ha en grupp människor som ska bedöma ens framförande, men jag tog det som en utmaning och anmälde mig. Alltid lär man sig något och det kostar inget att vara med.