Måste få sova
Varför kan ingen komma på ett botemedel mot snarkning? Man kan operera hjärnor, men att få någon att sluta låta när de sover, det verkar svårt det. Nils snarkar galet högt och många nätter vaknar jag av ljudet. Han tystnar oftast när/om man lyckas få över honom på sidan, men det är inte heller det lättaste eftersom han sover stenhårt och är alldeles för tung att rubba på egen hand. Nu är han dessutom förkyld så då är det som att ligga bredvid ett rytande lejon typ. Jag kan ju inte skylla på Nils för att jag inte kan sova, det är ju inte hans fel att han snarkar.
Det är jättejobbigt att sällan få känna sig utsövd när man ska kliva upp på morgonen, Nils, Ines, Egon och det bubblande elementet i sovrummet turas om att hålla mig vaken. Vissa nätter känner jag nästan panik över att inte få sova i lugn och ro och då slipper jag ju ändå kliva upp till något jobb, så jag gruvar mig hur det blir när jag måste upp och iväg riktigt tidigt varje dag.
Hur man ska lösa problemet har jag ingen aning om. Skilda sovrum skulle kanske ge bättre nattsömn, men det känns inte speciellt lockande med tanke på mysfaktorn att få somna bredvid sin älskling. Kanske vi kompromissar med att vi delar på oss vissa nätter när det verkligen känns nödvändigt. Ines ligger fortfarande kvar i sin spjälsäng, men jag tror att den börjar bli trång och att hon vaknar rätt ofta bara för att hon fastnar i spjälorna. Får hon sin utlovade nya säng så kan hon dessutom komma själv till oss om hon blir ledsen. Egon låter minst av alla så det får jag väl stå ut med och det bubblande elementet är lätt att fixa, det behöver bara luftas.
Kanske kan de där åtgärderna räcka, men jag tror också att mer motion skulle få mig att sova hårdare och somna lättare så det är viktigt att få en regelbundenhet på det planet också. Tidigare sänggående är också ett måste, men jag har märkt att om jag blir väckt mitt i natten en sån gång så har jag ännu svårare att somna om, fast det är nog en vanesak. I vilket fall som helst så är sömnen otroligt viktig så jag måste börja ta problemet på allvar. ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ
Det är jättejobbigt att sällan få känna sig utsövd när man ska kliva upp på morgonen, Nils, Ines, Egon och det bubblande elementet i sovrummet turas om att hålla mig vaken. Vissa nätter känner jag nästan panik över att inte få sova i lugn och ro och då slipper jag ju ändå kliva upp till något jobb, så jag gruvar mig hur det blir när jag måste upp och iväg riktigt tidigt varje dag.
Hur man ska lösa problemet har jag ingen aning om. Skilda sovrum skulle kanske ge bättre nattsömn, men det känns inte speciellt lockande med tanke på mysfaktorn att få somna bredvid sin älskling. Kanske vi kompromissar med att vi delar på oss vissa nätter när det verkligen känns nödvändigt. Ines ligger fortfarande kvar i sin spjälsäng, men jag tror att den börjar bli trång och att hon vaknar rätt ofta bara för att hon fastnar i spjälorna. Får hon sin utlovade nya säng så kan hon dessutom komma själv till oss om hon blir ledsen. Egon låter minst av alla så det får jag väl stå ut med och det bubblande elementet är lätt att fixa, det behöver bara luftas.
Kanske kan de där åtgärderna räcka, men jag tror också att mer motion skulle få mig att sova hårdare och somna lättare så det är viktigt att få en regelbundenhet på det planet också. Tidigare sänggående är också ett måste, men jag har märkt att om jag blir väckt mitt i natten en sån gång så har jag ännu svårare att somna om, fast det är nog en vanesak. I vilket fall som helst så är sömnen otroligt viktig så jag måste börja ta problemet på allvar. ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ