Spagettiarmar och blöta kinder
Valde en längre tur på skidorna idag, men det visade sig bli ganska tufft för jag hade bakhalt i minsta lilla uppförsbacke och fick jobba hårt med armarna. I och för sig så är det precis vad jag behöver eftersom jag är så klen. De lär kännas som spagetti i morgon.
Efter Ines sovstund gick vi in till grannen för att hon skulle få vara med Elias en tag, men snuttan kom aldrig riktigt igång och klängde mest på mig trots att Elias gjorde allt för att få henne att leka med honom. Får se om hon är lite tuffare nästa gång de ses. Tack för en trevlig pratstund och supergoda muffins J!
En efter en droppade familjemedlemmarna hem efter skola och jobb och jag plockade ihop rester till en snabb middag innan det var dags för möte på dagis. Det var snabbt avklarat ikväll så jag hann hem och fick gråta en skvätt till "Spårlöst" på tv. Det är helt omöjligt att se det programmet utan att böla, man lever sig lätt in i familjemedlemmarnas vånda och sorg över att de tvingats skiljas åt och sedan lyckan när de får ses igen när barnen blivit vuxna. I kväll var det två svenskadopterade bröder födda i chile som under alla år undrat varför deras mor lämnade bort dem som 2- och 5-åring. Modern å sin sida hade inte haft möjlighet att behålla dem som läget var då och berättade om sin stora sorg över att gå ifrån dem den där dagen trots att hon älskade dem så oerhört, tårarna rann både på hennes, brödernas och mina kinder. Jag satt och föreställde mig två små pojkar i den åldern som plötsligt blir lämnade till främmande människor och får se sin mor gå utan att komma tillbaka. Usch, det svider tillräckligt mycket att enstaka gånger behöva lämna en gråtande unge på dagis i min verklighet.
Varje gång det där programmet börjar tänker jag att jag borde zappa över till något annat men det är svårt att slita sig innan man får se de där oerhört gripande återföreningarna. Slutet gott.
Efter Ines sovstund gick vi in till grannen för att hon skulle få vara med Elias en tag, men snuttan kom aldrig riktigt igång och klängde mest på mig trots att Elias gjorde allt för att få henne att leka med honom. Får se om hon är lite tuffare nästa gång de ses. Tack för en trevlig pratstund och supergoda muffins J!
En efter en droppade familjemedlemmarna hem efter skola och jobb och jag plockade ihop rester till en snabb middag innan det var dags för möte på dagis. Det var snabbt avklarat ikväll så jag hann hem och fick gråta en skvätt till "Spårlöst" på tv. Det är helt omöjligt att se det programmet utan att böla, man lever sig lätt in i familjemedlemmarnas vånda och sorg över att de tvingats skiljas åt och sedan lyckan när de får ses igen när barnen blivit vuxna. I kväll var det två svenskadopterade bröder födda i chile som under alla år undrat varför deras mor lämnade bort dem som 2- och 5-åring. Modern å sin sida hade inte haft möjlighet att behålla dem som läget var då och berättade om sin stora sorg över att gå ifrån dem den där dagen trots att hon älskade dem så oerhört, tårarna rann både på hennes, brödernas och mina kinder. Jag satt och föreställde mig två små pojkar i den åldern som plötsligt blir lämnade till främmande människor och får se sin mor gå utan att komma tillbaka. Usch, det svider tillräckligt mycket att enstaka gånger behöva lämna en gråtande unge på dagis i min verklighet.
Varje gång det där programmet börjar tänker jag att jag borde zappa över till något annat men det är svårt att slita sig innan man får se de där oerhört gripande återföreningarna. Slutet gott.