Vi var 8 tjejer som köpte Roxettebiljetter samma dag som de släpptes och nu var äntligen dagen som vi laddat för här. Vi samlades redan mitt på dagen för knyt-kalas-picnic på Tranvikens strand ute på Alnö där Annelie har sommarstuga. Hade räknat med strålande solsken, men fick nöja oss med sol-dis - helt ok det med eftersom det var varmt och gott i alla fall. Vi hade hur mysigt som helst.
Annika, Nina, Annelie, Nina, Mariana och Maria (jag och Annelie´s syster saknas på bilden)
Efter mat och prat i sanden så åkte vi till stan och gjorde oss redo för kvällens party på stan. Här är några ur gänget samlat i väntan på bussen.
Maria hade lyckats fixa vip-biljetter till Norrportens tält så där bjöds vi på mat och dryck innan konserten.
Ska absolut inte klaga på maten den här dagen :) Efter mingel i Norrportens tält och underhållning av mannen som var rektor i Bert Karlssons Fame-factory-skola, så var det dags att gå vidare till arenan där grabbarna i The Baseballs redan hade klivit in på scen när vi kom.
Hade jag vetat hur bra de var så skulle jag inte ha velat missa en enda minut. Det var helt omöjligt att stå stilla när de spelade redan kända hits från andra artister fast i rockabilly-version. Jag blev nog lite småkär tror jag...i alla tre.
Ibland undrar man verkligen hur de tänker de som ger serveringtillstånd till den här typen av arrangemang, för arenan i sig räknas tydligen inte som inhägnat område utan de var visst tvugna att göra en inhägnad i inhägnaden - med en enda ingång. Naturligtvis blev det jättetrångt och bökigt där inne, det gällde att ha vassa armbågar i baren. Vi hann bara mingla där ett litet tag innan Roxette gjorde sverige-premiär med sin konsert. Kul att det blev just i Sundsvall.
Det märktes att Marie Fredriksson inte var densamma som förut efter sin svåra sjukdom, men hon sjunger fortfarande fantastiskt bra.
Världsdartister som Roxette hade faktiskt inga problem att få igång den annars rätt svårflirtade Sundsvalls-publiken.
Hitsen sitter i ryggmärgen även om jag ska erkänna att jag inte är något hängivet fans till Roxette, så hade jag och Annika inga problem med att släppa loss och sjunga med. Vi hade jättekul, men lyckade tyvärr tappa bort de andra tjejerna i vimlet. Som tur var hittade vi igen dem efter konserten i Travrestaurangens tält där partybandet Smalare än Tord röjde på scen.
Sist gick vi till efterfesten på Våningen och dansade loss till gamla och nya discodängor. Ställets mysiga takterass är inte helt fel heller en kväll som denna. Med jämna mellanrum så dunkade de ut allsångsvänliga schlagers i högtalarna.
Hoppas det blir fler tillfällen att få umgås mina nya bekanta för det var verkligen jättetrevliga tjejer allihop och vi hade riktigt roligt. Jag har dessutom en sån´omtänksam kille som kom och mötte mig med cykel när jag klev av bussen hem trots att klockan hade passerat midnatt för längesedan och det hade börjat regna. Gulligt av dig älskling!
Till sist vill jag bara visa hur Norrporten-tältets damtoaletter såg ut - en Bajamaja helt i min smak:
